Just nu är vår tävlingskalender för para helt blank. Vi kan väl säga så här, allt kanske inte gjorts såsom IBU och skidskyttarna, å andra sidan är det ju andra organisationer inom skidvärlden som också verkar brottas med sina såkallade strategier.
Det började i höstas med att januaritävlingarna i Slovenien ställdes in, då flyttades tävlingarna som skulle gått i Östersund i december till januari. Sedan ställdes VM i Lillehammer in, eller rättare sagt, sköts upp till januari 2022. Varefter Östersund samt tävlingarna i Peking och Sapporo i mars i förra veckan gick samma öde till mötes. Därmed står vi nu på noll, och hoppas på den sista chansen, nämligen att man ska lyckas att få till några veckor med tävlingar i mellanEuropa någon gång efter nyår, något som det ska jobbas på nu i skrivande stund. Som jag förstår det är problemet med IPC att de så här långt ställt höga krav på arrangörerna gällande tester m.m, men inte varit villiga att bidra med några pengar för att underlätta, tydligen inte ens för att få till någon eller några av de planerade tävlingarna. Ni förstår själva, ökade kostnader för arrangörerna, samtidigt som antalet aktiva och ledare riskerar att bli färre, leder ju troligen till en rejäl förlustaffär för arrangören, vilket såklart är ohållbart. Nej, den tyska disciplinen och handlingskraften inom IBU ska inte underskattas. Ska vi kanske dra det så långt som att säga att skidskyttarna, likt online-handeln och ”hemmafixaraffärerna” är Corona-vinnare inom idrotten. För även om lagidrotten pågår, så är den inte samma sak utan publik på läktarna, och resterande vinteridrotter har ju inte lyckats hålla ihop det som skidskyttarna.
För mig personligen går det väldigt bra att träna, även fast tävlandet är osäkert, vilket skulle kunnat påverka mentaliteten. Å andra sidan har ju alla hela tiden vetat att det kunde bli så här, så handlar ju om att försöka vända det till något bra, något bättre än de man ska göra upp med i resultatlistan vad det lider. Nästa säsong blir ju förhoppningsvis också något utöver det vanliga, med både VM i januari och sedan Paralympics i mars. Så vi har börjat fila på en del utveckling på flera olika plan, samtidigt som jag också än mer börjat gå över till en lite annan modell i träningen. Med kapten Uusitalo i spetsen, har vi ett riktigt bra gäng på gång just nu, och det händer mycket positivt, såklart också en anledning till att jag trivs trots läget. Blir det ingen världscup i år, kommer vi sätta upp andra mål, grejen är ju dock den att all form av tävlande just nu är osäkert, så är svårt att i nuläget säga exakt vad det blir. Tränas mycket ska det i alla fall göra, och träningstävlingar finns det så det blir över här just nu. Överdriver nog inte om jag säger att det går minst en tävling här på stadion varje dag, gymnasier, universitet, landslag andra träningsgrupper, längdåkare och skidskyttar kör så syran sprutar, vill man bli trött är det inga problem. Jag och Robin har bara varit med på någon av dessa, tanken är dock att köra någon eller några till före jul.
210903
Livigno.
Hej och hopp från de italienska bergen.
Dag åtta av 14 in i banken och jag trivs verkligen. Jag och Arnt som aktiva, Emil som guide och Leif och Uusi som ledare samt Matilda som medföljande på en egen liten träningssemester. Vi kom hit förra torsdagen och tränade första passet under fredagen. De första tre dagarna innehöll som brukligt på hög höjd bara lugna pass, cirka tre timmar per dag. Fjärde dagen bjöd på lite tuffare stakning, innan första vilodagen kom. I onsdags körde vi sedan fyra timmar cykel, där de sista 2,5 bestod av att klättra upp för Passo Stelvio, en ganska tuff uppgift med tandem. Med tandem går det fort utför och på platten, men uppför går det tyngre än vanliga cyklar, så lite fick vi bita i ändå.
210824
Summering.
Fem veckor sedan senast, kör snabbt vad som flimrat förbi under den tiden.
Avslutade juli med två veckors egen träning hemma och en avstickare till Stockholm med Matilda. Första veckan i augusti bjöd på några mycket trevliga dagar i Orsa, där jag och Emil fick bra träning och superservice av Anna och hennes föräldrar. Var väldigt skönt att bryta av den intensivare inneträningen med främst långa och lugna pass ute.
210718
Mycket träning på egen hand.
Senast var jag på väg till årets första läger i Torsby, vilket blev en speciell historia. Robin började känna sig rejält dålig under första dagen, så efter negativt Corona-test och ingen bättre känsla nästa dag så fick han rulla hemåt. Jag kunde dock stanna några dagar, då Emil ryckte in som vikarie för kapten Uusitalo som blev magsjuk när vi skulle åka till Torsby. Emil fick således byta busskörning mot att vara guide, därmed kunde jag få ett fyra dagars läger. Tydligt hur viktigt det blir med back-ups, Det blev inte de sjuk planerade dagarna, men väl fyra istället för noll, så jag väldigt glad för det.
210613
Dags för läger.
Jaha, då var jag här igen. De två första träningsveckorna är lagda till handlingarna och det känns stabilt bättre. Den höga puls jag brukar få i början när kroppen inte är igång och alla system som jag inte kan namnen på varit satta på pause, börjar återgå mot det normala. Träningen har mest bestått av lugna pass, förutom i måndags då det blev lite hårdare löpning på bana, samt en timme A2-A3-löpning med stavar på bandet i fredags. Värmen har stundtals varit tropisk under de här veckorna, vilket jag normalt inte brukar gilla, men som nu har gått väldigt bra. Mycket sportdryck, R2 och överlag bra med energi kanske inte helt oväntat skulle kunna vara en anledning.
210603
Igång igen.
Hej och halloj, nu är jag med i matchen igen. Efter fyra veckor där jag nog gjorde mindre träning än jag brukar under dessa perioder så känns det riktigt kul att nu vara tillbaka. Kan inte minnas när det känts så här kul att dra igång ett nytt år. Jag brukar tycka om det, men i år är något speciellt. Kan bero på att förra året var som det var, saker börjar lätta upp och nästa vinter stundar både ett VM och Paralympics. Samtidigt är landslagsverksamheten som dag och natt jämfört med tidigare, plus att det ser bättre ut på guidefronten än någonsin. Mycket positivt som ni hör, vilket naturligt påverkar motivationen, och motivation slår klass brukar de väl säga 😉
210520
Semestrar på.
Här är det bara lugna gatan. Har tränat ytterst sparsamt de senaste 2,5 veckorna, såsom det brukar bli för mig under den här lugnare perioden, och så jag tycker det ska vara. Visst kan de första riktiga träningsveckorna då ibland bli lite av en chock, men på en säsongs sikt tror jag att ett rejält break är den bästa investeringen. När jag menar lite träning så har det inneburit cirka två styrkor i veckan och två löpningar som inte varit längre än en timme, ett hårdare pass har jag rivit av.
210506
Summering träningsåret 2020-2021.
Summerar träningsåret lite kort. Började vecka 18 förra året, alltså den 4:e maj 2020 och slutade i söndags. Antalet timmar blev 772:10 ex styrka. Huruvida styrketräningen ska räknas in i timantalet brukar vara ett hett diskuterat ämne, men för mig handlar det här sättet att räkna om att jag alltid gjort så och inte ser någon idé till att ändra. Jag lägger trots det relativt mycket tid på styrketräning, inte för att bli maximalt starkare, utan det handlar uteslutande om bål, balans och liknande. Styrkepassen brukar vara 75-90 min långa, där en del av passet är hårdare, medan resterande del fokuserar på komplexare övningar. Gjorde faktiskt precis 100 styrkepass det här året, många av dessa under Kristinas noggranna övervakning.
Vidare hade jag drygt 92 timmar intervalltid, samtidigt låg de flesta veckor mellan 15-18 timmar. Sällan över 20, men inte heller ofta under 15.
Eftersom det varit få tävlingar i år så har det blivit mycket fokus på kontinuitet i träningen och långa pass. En annan sak som bidraget till mängden är att jag tränat på under hela april, en månad som oftast är ”semestermånad”. Vila från den planerade träningen har jag istället nu i maj, varför man skulle kunna säga att det blir lite fel i bokföringen. Hade jag gjort som vanligt hade jag kanske landat runt 730.
210429
Vårträning.
Hej och hopp!
Några dagar i Åre för att bryta av konstsnöslingorna här hemma, och vilka dagar. 2:30 timmar skate i Björnen i tisdags, både på de nypistade spåren och skaren, dröm. Ullådalen ligger högre så har mer snö och bjöd om möjligt på ännu finare förhållanden under eftermiddagen. En god middag och så var den dagen komplett. Till onsdagen hade det kommit någon CM snö och spåren var nykörda. Brett, fint och rejäl kupering gav ett riktigt bra intervallpass i den fria tekniken. Ett eftermiddagspass innan vi styrde hemåt. Idag har jag kört rullskidor på bandet, imorgon blir det sista skidpasset på stadion samt styrketräning och på lördag stänger jag träningsåret 2020-2021 med tre släta timmar.
210426
Tävlingssäsongen 2020-2021.
Tänkte försöka summera säsongen som gått sett ur ett tävlingsperspektiv. Ett år av träning och tävling kan dissekeras hur mycket som helst, men det som oftast ändå avgör vad som ska stå på sista raden, är resultaten. Långt inlägg väntar, så håll i er.
Såklart vet alla att den här säsongen varit speciell. Som jag tidigare skrivit så ställdes alla våra världscuper och VM in i november, medan det i januari blev klart att det ändå skulle bli två världscupveckor i mars. Som om inte det vore nog så kom sju av säsongens tio tävlingar på tio dagar. Hur som helst, nu kör vi.
Som för alla andra så var sommar och höst något osäkra, då det var oklart hur säsongen skulle se ut. För mig gick det ändå bra att hålla motivationen, och redan i slutet av oktober var det dags för tävlingspremiär.
Vi var i Idre på läger, och jag och Robin tog möjligheten att delta i Tjuvstarten som Falun Borlänge arrangerade. Delar av Sverigeeliten var på plats och gjorde upp i 10 klassiskt på lördagen och samma distans i skate på söndagen. Lördagens klassiska lopp stakade jag, hade en mycket stabil känsla och nöjd med resultatet. Söndagens lopp gick i skate, där kroppen var trött och lite energilös, samtidigt som jag tyckte jag åkte dåligt tekniskt. Kul att köra ”vanliga tävlingar”, slå en del av de som ställde upp samt att få en rekordtidig tävlingspremiär på snö.
Under november och december körde jag några träningstävlingar på hemmaplan, främst arrangerade av min klubb Östersunds SK. Tre stycken sprintar, där jag tycker två var riktigt bra, en klassisk och en skate. Nyttigt att få köra heat med andra, då växer hornen extra, samtidigt som både jag och Robin måste vara mer på tå.
210422
Klar med skolan och vårträning.
I mitten på januari gjorde jag min sista tenta och fick den godkänd någon vecka senare. Gick smidigt att ansöka om examen, så ytterligare någon vecka efter var det klart. Var alltså några månader sedan, har bara inte blivit att jag skickat in något om det här, En magister i business administration har jag nu i alla fall. När det var som mest tävlande under vintern så skippade jag ibland några kurser, det gjorde att de fyra åren tog fem och ett halvt år, känns på ett sätt som en lång tid, men också inte allt för länge sedan nollningen då allt började. Jag tycker plugg har gått väldigt smidigt att kombinera med idrotten, men nu är den tiden över, så vi får se vad som nu händer. Jag ska i alla fall inte göra mycket annat än skidåkning fram till mars nästa år, för att ge Paralympics en rejäl chans. Sedan får vi se, är ju omöjligt att ha ett vanligt jobb om jag ska satsa på den här nivån, också svårt att kombinera med deltidsjobb, även om det på ett sätt kanske skulle vara nyttigt. Hur som helst, nu är det Peking som gäller, sedan får vi se. Hur jag än tänker så känns det skönt att ha fyra års utbildning i bagaget. Måste till sist bara skicka en stor ros till Mittuniversitetet och möjligheten att kombinera studier och idrott. Ekonomprogrammet med Anna Sörensson i spetsen har varit helt fantastiska på alla sätt när jag exempelvis behövt läsa i lite annan ordning eller liknande. Fått många kompisar, ifrån både Sverige och utomlands, många fina minnen, alltså på många sätt väldigt glad att en skoltrött 20-åring under våren 2015 bestämde sig för att klicka i en ansökan till universitetet.