Lillehammer.
10/12-2019

I skrivande stund är jag på väg till Lillehammer för vinterns första världscup. En strulig höst ligger bakom mig, som förra veckan toppades av några dagar utan träning, då jag kände att ytterligare en förkylning var på gång. Lyckades dock hålla den borta och är nu på banan igen. Körde igår ett intervallpass som ändå kändes helt ok. Vad som har lett till denna svajiga kropp går att analysera i all evighet, men någon stans får jag känslan av att tuffare träning än tidigare är en stor del, det får jag ha med mig i tankarna inför vintern. Hur som helst känns det nu skönt att alla ”om” snart börjar redas ut, när nummerlappen åker på. På torsdag kör vi den något udda distansen 7,5 klassiskt, på fredag 15 skate, måndag sprint klassiskt, medan nästa onsdag och torsdag består av skidskytte.
 

Vad går att säga inför säsongen då. Ryssarna är tillbaka, och verkar spänna musklerna direkt. Ryktas om att dom kommer att ha närmare 20 åkare i min klass (ca 10 herrar och 10 damer), vilket betyder runt 20 guider, så här taget från huvudet så skulle jag säga att det bara är 5-6 länder som når upp i det antalet personer i sina lag, dåinkluderat åkare och alla ledare.. Vidare ska damer och herrar köra lika långt den här säsongen, alltså vi kör damernas distanser. Detta motiveras av att man vill se vilken procentuell skillnad det är mellan damer och herrar, något som sedan ska användas för utformning av stafetterna, där olika klasser samt damer och herrar mixas. För något år sedan kollade jag lite på det i sprintprologerna, då dam och herr oftast kör samma bana, då var skillnaderna mellan 22-27%. Om jag personligen skulle kasta in några tankar i en sådan undersökning, så bör skillnaden mellan killar och tjejer vara störst i sitski, eftersom herrar relativt sätt brukar vara starkare än tjejer i överkroppen. Medan skillnaderna i sådana fall rimligen är mindre bland de stående, där de flesta saknar en arm, och då åker mer med benen. I min klass bör skillnaderna mellan damer och herrar vara mindre bland B1:or, då vi bara åker på ljud. Ju högre hastigheter, ju svårare att följa och hinna med, alltså är förmåga att följa guiden i hög fart en stor faktor, som kön inte bör påverka.
Där har ni något av tankerna inför vad som komma skall. Sverige åker till Lillehamer med fyra aktiva, Jerry och Emil som guider / skidtestare och tre ledare / vallare. Tyvärr utan förbundskapten då den positionen är vakant sedan en tid. Tråkigt, men har stått inför samma situation inför världscuppremiären förut, och jämfört med då så har vi det mycket bättre uppstyrt på ledarsidan den här gången. Hoppas på en snabb lösning på den fronten, säger tack för din tid till Christer Skog, som inte längre är med oss i paralaget, och så fokuserar vi på att försöka hitta någon sorts klipp i kroppen.

Vi hörs från Norge.

10/12-2019

Lillehammer.

I skrivande stund är jag på väg till Lillehammer för vinterns första världscup. En strulig höst ligger bakom mig, som förra veckan toppades av några dagar utan träning, då jag kände att ytterligare en förkylning var på gång. Lyckades dock hålla den borta och är nu på banan igen. Körde igår ett intervallpass som ändå kändes helt ok. Vad som har lett till denna svajiga kropp går att analysera i all evighet, men någon stans får jag känslan av att tuffare träning än tidigare är en stor del, det får jag ha med mig i tankarna inför vintern. Hur som helst känns det nu skönt att alla ”om” snart börjar redas ut, när nummerlappen åker på. På torsdag kör vi den något udda distansen 7,5 klassiskt, på fredag 15 skate, måndag sprint klassiskt, medan nästa onsdag och torsdag består av skidskytte.
 

Läs inlägget

26/11-2019

Upp och ner, ner och upp.

Så här såg det ut i Östersund för en vecka sedan, nu är det tyvärr mer höstlikt igen...
Äntligen börjar min kropp så sakteliga kännas allt bättre, och nu får jag nog snart säga att jag börjar närma mig ”vanlig form”. Har kunnat träna på bra i över en månad nu, så konstigt vore det väl annars. Men det har varit extremt trögt, och dessutom haft några tillbakagångar på vägen, där jag haft någon dag där pulsen återgått till att vara högre m.m.

Läs inlägget

01/11-2019

Det går framåt.

Måste ha varit någon form av nästan rekordkall oktober, temperaturen har ofta legat och pendlat runt nollan, och senaste veckan har det då och då också inneburit lite snö, som förvisso inte legat kvar, men ändå.

Läs inlägget

21/10-2019

Slut på förfallet.

Lite skytte och en del plugg blev substitutet till fem dagars mängdläger med en del skytte i Torsby. Normalt sätt hade jag sett det som en hyfsad nitlott, men den här gången kände jag att jag varken fysiskt eller mentalt hade på läger att göra, och då mår ingen bra av att jag är där... Därmed har det känts ganska bra att vara hemma och försöka komma på banan igen, men också för att göra nytta i skolan, känns att det är ett snäpp upp i insats nu på magisternivån. Dessutom lite sjukt att jag är den ende svensken i min klass just nu, som om inte det är nog så är till och med Europa är nästan underrepresenterat, kul tycker jag

Läs inlägget

13/10-2019

Sju dagar vila.

Uppåt i onsdags, neråt i fredags.
I tisdags drog jag igång träningen efter två veckor där jag fram och tillbaka känt mig förkyld. Hade då tagit fyra vilodagar för att ”ta det säkra före det osäkra”, och försöka vila bort det jag hade i kroppen. För att ytterligare säkra upp så körde jag tre väldigt lugna träningsdagar, med ett pass per dag och bara 1-1,5 H per pass. Hade lite hög puls, men kunde ju bero på så många saker, att jag vilat så länge, att det alltid är lite segt första dagarna efter sjukdom m.m. I fredags var det dock värre, och hade 20-25 slag högre än normalt, var bara att vika in årorna och vända hemåt igen. När jag kör distans med ca 125-130 i snittpuls så brukar jag hålla ett tempo på ca 3:40-3:50 när jag åker på banan med mina Swixtvåor, den dagen hade jag under de 37 minutrarna jag var ute 133 i snitt, trots att farten var nästan en minut långsammare per kilometer. Pulsen rusade uppför när jag försökt åka i normal fart, gick helt enkelt bara inte.
Fick under eftermiddagen antibiotika, så nu blir det en sådan sjudagarskur, ingen träning och blodprov. Är man inte dödligt sjuk är just det där med blodprov en sak som i det här landet verkar vara svårare att få till än, ja vet inte vad, håller mig från något exempel, blir nog lugnast så... Hur som helst, om någon har en snabbingång till detta och vill hjälpa till i framtiden, så skulle det verkligen uppskattas.

Läs inlägget

09/10-2019

Höstdipp.

Hej och halloj.
Inte varit något riktigt klipp i steget senaste veckorna. Hade en jättebra period, både träningsmässigt och utanför träningen, där allt flöt på med skola m.m.

Läs inlägget

18/09-2019

Skolstart och Torsby del III.

Jaha, vad har hänt här på slutet då? Dags att i all korthet summera de två gångna veckorna.

Läs inlägget

31/8-2019

Hemmaplan.

Efter en skön vecka i Montenegro, har jag nu haft snart två bra veckor här hemma. Mycket träning, där fokuset varit åt mängdhållet, så blivit en del längre pass, närmare bestämt fyra stycken på 4 H+, vanliga distanspass på 2-3 H, samt såklart intervaller och styrketräning.
 

Läs inlägget

22/08-2019

Hello Sweden.

Veckan i Montenegro var fantastisk, mer än tio år sedan jag var på en riktig solsemester, brukar liksom inte finnas tid för det i träningen. I år blev det dock så, hoppas att en lugn vecka ska ge energi inför hösten, och att det kanske istället kan göra att jag kan undvika någon förkylning, annat bakslag eller bara få mig att vara lite piggare och mer på tå... Om så blir får vi se.

Läs inlägget

11/08-2019

Torsby del II.

Andra av totalt fyra vändor med paralagettill Torsby är nu lagd till handlingarna. Ännu ett riktigt bra läger där vi förutom en del skytte, bland annat hann med intervaller i Tosseberg, ett långpass på 5H och sista dagen intervaller på skidor i tunneln. 8X1 varv skate, där vi körde relativt hårt, men ändå kontrollerat,, kändes stabilt bra, där alla intervaller gick sub 3 minuter, och sista på 2:50 öppning till öppning.

Läs inlägget