"NOT EVEN THE SKY IS THE LIMIT"

Välkommen till min värld. Den handlar om längdskidåkning. Från det att jag kliver upp på morgonen, tills jag rasar i säng – jag är bra på att sova. Det innebär stora mängder träning, mat och vila och förhoppningsvis en hel del bra placeringar. Men framför allt innebär det att hela tiden hitta nya vägar framåt. Den dagen jag slutar tro att det alltid finns en väg framåt och att allt är möjligt, den dagen lägger jag skidorna på hyllan.

13/10-2019

Sju dagar vila.

Uppåt i onsdags, neråt i fredags.
I tisdags drog jag igång träningen efter två veckor där jag fram och tillbaka känt mig förkyld. Hade då tagit fyra vilodagar för att ”ta det säkra före det osäkra”, och försöka vila bort det jag hade i kroppen. För att ytterligare säkra upp så körde jag tre väldigt lugna träningsdagar, med ett pass per dag och bara 1-1,5 H per pass. Hade lite hög puls, men kunde ju bero på så många saker, att jag vilat så länge, att det alltid är lite segt första dagarna efter sjukdom m.m. I fredags var det dock värre, och hade 20-25 slag högre än normalt, var bara att vika in årorna och vända hemåt igen. När jag kör distans med ca 125-130 i snittpuls så brukar jag hålla ett tempo på ca 3:40-3:50 när jag åker på banan med mina Swixtvåor, den dagen hade jag under de 37 minutrarna jag var ute 133 i snitt, trots att farten var nästan en minut långsammare per kilometer. Pulsen rusade uppför när jag försökt åka i normal fart, gick helt enkelt bara inte.
Fick under eftermiddagen antibiotika, så nu blir det en sådan sjudagarskur, ingen träning och blodprov. Är man inte dödligt sjuk är just det där med blodprov en sak som i det här landet verkar vara svårare att få till än, ja vet inte vad, håller mig från något exempel, blir nog lugnast så... Hur som helst, om någon har en snabbingång till detta och vill hjälpa till i framtiden, så skulle det verkligen uppskattas.