Gott nytt år !
30/12-2019

Först är det bara att tacka för alla glada tillrop angående Vasaloppet ! Det är bara att använda klyschan ”kommer bli en utmaning på många sätt”, men mer om det senare.

En jul är förbi, och snart ett helt år. Veckan före jul avslutades trippen till Lillehammer med två skidskyttelopp. Onsdagen för snart två veckor sedan, bjöd på distans, 15 KM, med en minuts tillägg per bom. Sköt fem bom på de fyra serierna, och åkte in som nummer 14. Inledde åkningen katastrofalt, men borstade upp mig och åkte helt ok mot slutet. Efter loppet sa ledarna med glinten i ögat, att ”om jag alla fem varv hade åkt som på det första så hade dom plockat av mig”. Det var inte bra, och laddade om för revanch till sprinten dagen efter. Med tre bom och bättre åkning blev jag nia. Långt ifrån någon superåkning, men betydligt bättre. Bestämde mig för att vara mer offensiv från start, kapa stavarna lite, då jag tyckte att jag inte klarat att ligga på tillräckligt med överkroppen. Efter en vecka med rejäla urblåsningar i Lillehammer så har kroppen känts avsevärt mycket bättre efter jag kom hem. En strulig höst kanske äntligen är lagd till handlingarna. För direkt sedan hemkomsten och de där sista skidskyttetävlingarna, är det som att jag känner mig som vanligt igen, pulsen är som den ska, passen känns bättre, jag orkar tänka på teknik under träningen, det är liksom inte bara en kamp att ta sig fram. Ni som har känt det förstår, nu känns det som kroppen är öppen och tar emot träningen, en känsla som innan kommit och gått, trots att jag försökt skruva och modifiera. Peppar peppar, men nu hoppas jag attformen kanske är på gång även i skate.
Vad som än händer på den fronten så har jag och Jerkan i alla fall klippt hem en världscupseger i år, vilket innebär att jag ändå haft hyfsat tryck i grejorna i stakningen, vad jag än säger om att det känts lite så där. Men i skate vill jag visa för mig själv att jag är bättre än vad som var fallet i Norge, och komma upp till ”min normala nivå”. Dock blir det såklart en del fokus på stakning framöver, vilket gör att jag kanske inte ska ta mig allt för mycket vatten över huvudet, och hoppas för mycket på den fria tekniken. Många är dom som haft övertro på sig själv, och istället för totalt fokus på en sak, har gått ett tvåfrontskrig som lett till pannkaka av allting. Därmed är stakningen nummer ett och allt annat en bit där bakom. Därför kommer jag enbart köra längdtävlingarna i världscupen under januari och februari, för att på så sätt få mer utrymme till träning, men också för att korta tävlingsperioderna och minska slitaget från dessa.
Med de tankarna och funderingarna är det bara att önska ett gott nytt år till alla och en var.
Vi hörs 2020!

09/01-2020

Åker söderut.

Frågan är om den årstid som utspelar sig utanför fönstret kan kallas vinter.. Grått och varmt, och en otrolig tur att en lång, tuff och välpreparerad konstsnöslinga finns, men också varit skönt att gå in och köra en del på bandet.

Läs inlägget

30/12-2019

Gott nytt år !

Först är det bara att tacka för alla glada tillrop angående Vasaloppet ! Det är bara att använda klyschan ”kommer bli en utmaning på många sätt”, men mer om det senare.

Läs inlägget

17/12-2019

Säsongens första världscuplopp.

Då var längddelen här i Lillehammer avklarad. I torsdags körde vi den något ovanliga distansen 7,5 KM klassiskt, tre varv på den stentuffa världscup-2,5:an här. Vi bestämde oss trots det för att staka, vilket tog mig och Jerry till en andra plats. Kul att vi plockade placeringar under loppets andra halva, synd att stavfästet var så där på några ställen, och att snöfallet som kom in till damernas lopp inte ville komma tidigare, eftersom temperaturen låg precis runt nollan så hade det blivit en så där upplevelse för alla med fäste.

Läs inlägget

10/12-2019

Lillehammer.

I skrivande stund är jag på väg till Lillehammer för vinterns första världscup. En strulig höst ligger bakom mig, som förra veckan toppades av några dagar utan träning, då jag kände att ytterligare en förkylning var på gång. Lyckades dock hålla den borta och är nu på banan igen. Körde igår ett intervallpass som ändå kändes helt ok. Vad som har lett till denna svajiga kropp går att analysera i all evighet, men någon stans får jag känslan av att tuffare träning än tidigare är en stor del, det får jag ha med mig i tankarna inför vintern. Hur som helst känns det nu skönt att alla ”om” snart börjar redas ut, när nummerlappen åker på. På torsdag kör vi den något udda distansen 7,5 klassiskt, på fredag 15 skate, måndag sprint klassiskt, medan nästa onsdag och torsdag består av skidskytte.
 

Läs inlägget

26/11-2019

Upp och ner, ner och upp.

Så här såg det ut i Östersund för en vecka sedan, nu är det tyvärr mer höstlikt igen...
Äntligen börjar min kropp så sakteliga kännas allt bättre, och nu får jag nog snart säga att jag börjar närma mig ”vanlig form”. Har kunnat träna på bra i över en månad nu, så konstigt vore det väl annars. Men det har varit extremt trögt, och dessutom haft några tillbakagångar på vägen, där jag haft någon dag där pulsen återgått till att vara högre m.m.

Läs inlägget

01/11-2019

Det går framåt.

Måste ha varit någon form av nästan rekordkall oktober, temperaturen har ofta legat och pendlat runt nollan, och senaste veckan har det då och då också inneburit lite snö, som förvisso inte legat kvar, men ändå.

Läs inlägget

21/10-2019

Slut på förfallet.

Lite skytte och en del plugg blev substitutet till fem dagars mängdläger med en del skytte i Torsby. Normalt sätt hade jag sett det som en hyfsad nitlott, men den här gången kände jag att jag varken fysiskt eller mentalt hade på läger att göra, och då mår ingen bra av att jag är där... Därmed har det känts ganska bra att vara hemma och försöka komma på banan igen, men också för att göra nytta i skolan, känns att det är ett snäpp upp i insats nu på magisternivån. Dessutom lite sjukt att jag är den ende svensken i min klass just nu, som om inte det är nog så är till och med Europa är nästan underrepresenterat, kul tycker jag

Läs inlägget

13/10-2019

Sju dagar vila.

Uppåt i onsdags, neråt i fredags.
I tisdags drog jag igång träningen efter två veckor där jag fram och tillbaka känt mig förkyld. Hade då tagit fyra vilodagar för att ”ta det säkra före det osäkra”, och försöka vila bort det jag hade i kroppen. För att ytterligare säkra upp så körde jag tre väldigt lugna träningsdagar, med ett pass per dag och bara 1-1,5 H per pass. Hade lite hög puls, men kunde ju bero på så många saker, att jag vilat så länge, att det alltid är lite segt första dagarna efter sjukdom m.m. I fredags var det dock värre, och hade 20-25 slag högre än normalt, var bara att vika in årorna och vända hemåt igen. När jag kör distans med ca 125-130 i snittpuls så brukar jag hålla ett tempo på ca 3:40-3:50 när jag åker på banan med mina Swixtvåor, den dagen hade jag under de 37 minutrarna jag var ute 133 i snitt, trots att farten var nästan en minut långsammare per kilometer. Pulsen rusade uppför när jag försökt åka i normal fart, gick helt enkelt bara inte.
Fick under eftermiddagen antibiotika, så nu blir det en sådan sjudagarskur, ingen träning och blodprov. Är man inte dödligt sjuk är just det där med blodprov en sak som i det här landet verkar vara svårare att få till än, ja vet inte vad, håller mig från något exempel, blir nog lugnast så... Hur som helst, om någon har en snabbingång till detta och vill hjälpa till i framtiden, så skulle det verkligen uppskattas.

Läs inlägget

09/10-2019

Höstdipp.

Hej och halloj.
Inte varit något riktigt klipp i steget senaste veckorna. Hade en jättebra period, både träningsmässigt och utanför träningen, där allt flöt på med skola m.m.

Läs inlägget

18/09-2019

Skolstart och Torsby del III.

Jaha, vad har hänt här på slutet då? Dags att i all korthet summera de två gångna veckorna.

Läs inlägget