Romanen om mitt livs första rullskidlopp.
02/08-2019

God dag där ute. Förra veckan var en riktigt varm sådan för oss alla, och då mina kära träningskompisar var ute på lite olika uppdrag så blev det i början av veckan några rejäla pass själv på bandet, kanske inte favoriten när temperaturen ligger på 30 grader i skuggan, men bara att göra. Där bandet står är det stora fönster och solen ligger på, så hur mycket jag än öppnar står luften stilla, och när det inte heller blir någon fartvind så är jag efter en halvtimme lika blöt som jag hade badat, kör man då 3 timmar eller 3X30 min tröskel så förstår ni själva. Under intervaller förra osdagen kände jag verkligen hur vätskebristen kom med full kraft, fick slita kopiöst och började frysa efter. Visste att en sådan smäll ligger nära vid många pass inne i det vädret, men trots att jag tyckte jag gjorde allt jag kunde så lyckades jag inte få i mig tillräckligt. Efter passet var det bara att dra i handbromsen, ta ledigt på torsdagen och försöka vara inne och fylla på med vätska och salt, hade nämligen planerat att köra rullskidtävling på lördagen, och med tanke att prognosen spådde 30 grader även då så kände jag att de 42 kilometrarna kunde bli jobbiga om jag skulle starta på minus.

Under fredagen var jag och Jerry och åkte banan, som gick mellan Rötviken (ca 11 mil från Östersund) och över den norska gränsen till en by där. Viktigt för oss båda att prova banan, så vi skulle ha lite koll under tävlingen, extra viktigt på skidor, när det är mer svänger och kuppering, alltså händer mer, men ändå skönt för oss båda även en sådan här gång. Banan vi skulle åka och åkte var som sagt drygt 42 KM lång, varken kupperad eller platt, men där det ändå hände en del för att vara en landsväg, kort sagt så var banan fin.

När temperaturen klockan 13 i lördags stod på 31 grader gick starten, och trots relativt tight så klarade vi oss bra. Efter 500 meter hände det som inte får hända, högtalaren slutade att fungera, vår nya favorithögtalare bara tvärdog. För att hela tiden, på ett enkelt sätt få i oss vätska under loppet så körde både jag och Jerkan med vätskeryggsäckar, i hans hade vi dessutom lagt i en extra högtalare, så vi fick stanna, slänga den andra i diket och byta, tog kanske 1,5 min, så efter 500 m låg vi alltså helt sist och hade ingen klunga att åka med, och fick alltså jaga resterande 41,5 Km... Vi började dock snabbt plocka in en del motionärer, och runt 28 KM lyckades vi åka ikapp damtäten, vi hängde med den klungan i kanske 6 KM, innan vi gick på hårt och kom loss. De kilometrarna vi åkte med den klungan så kändes det verkligen vilken fördel det är att åka i grupp, vilket gör fadäsen med högtalaren extra sur, då  den gjorde att sådan åkning inte blev möjlig, hade vi inte haft den missen kanske vi kunde ha hängt med någon ganska respektabel herrklunga, men spekulera går ju alltid... Nöjd med loppet, framförallt med tanke på omständigheterna, klarade dessutom värmen bra, och inga ryggproblem, Kul också att Jerrys Laila vann damklassen före starka tjejer som Lina Korsgren MFL! Tror jag blev 12:a i loppet, och med strulet och avsaknaden av klungor så tog mitt rullskidmarathon 1:52:16 timmar.

Tack till Vaajmarathon för ett fint arrangemang, kommer gärna tillbaka!

När jag kom i mål fick jag akut ont i fötterna, vilket kan hända mig någon gång då och då, den här gången var det i hålfoten, så snabbt av med pjäxorna så brukar det gå över på några minuter, men inte i lördags. Hade så ont så jag inte kunde gå och satt och nästan grät pga smärtan. Blev inburen i bilen där jag satt med fötterna i högläge och ispåsar medan de andra duschade och var på prisutdelning. Högerfoten släpte efter någon timme, men på kvällen kunde jag knappt stödja på vänsterfoten. Trots en rejäl dos värktabletter så gjorde smärtan att jag inte somnade förrän klockan 6 på söndag morgon. Söndagen var lika illa, och då smärtan förvärrades under kvällen och nästa natt också blev nästintill sömnlös, så spenderades måndagen på akuten, med röntken och liknande. Förutom att foten var svullen så hittades inga andra fel, men efter ett gäng diklofenack, naprapatbesök, högläge och foten i hink med isvatten, men framförallt kanske tidens gång så avtog smärtan sakta under måndagkvällen, på natten sov jag som vanligt och vid lunch på tisdagen slutade foten att värka när jag bara låg, alltså bara smärta vid tryck på foten. Troligtvis var / är senan i hålfoten irriterad och samlade på sig vätska, som gjorde att den svullnade upp och gjorde så där ont, värme och lång ansträngning, tillsammans med lite vätskebrist är nog den märkliga förklaringen jag och de runt mig kommit fram till, har någon annan andra teorier, bara låt mig veta så kanske jag kan slippa samma grej en annan gång ðŸ˜‰

 

Efter tre ofrivilliga vilodagar, blev det armcykling i onsdags, intervaller på stakmaskin igår och stakning på bandet idag. Får ta det sakta men säkert, blir nog en del stakning framöver, för helt redo för tex löpning är inte foten än, men det går i alla fall snabbt åt rätt håll.

10/12-2019

Lillehammer.

I skrivande stund är jag på väg till Lillehammer för vinterns första världscup. En strulig höst ligger bakom mig, som förra veckan toppades av några dagar utan träning, då jag kände att ytterligare en förkylning var på gång. Lyckades dock hålla den borta och är nu på banan igen. Körde igår ett intervallpass som ändå kändes helt ok. Vad som har lett till denna svajiga kropp går att analysera i all evighet, men någon stans får jag känslan av att tuffare träning än tidigare är en stor del, det får jag ha med mig i tankarna inför vintern. Hur som helst känns det nu skönt att alla ”om” snart börjar redas ut, när nummerlappen åker på. På torsdag kör vi den något udda distansen 7,5 klassiskt, på fredag 15 skate, måndag sprint klassiskt, medan nästa onsdag och torsdag består av skidskytte.
 

Läs inlägget

26/11-2019

Upp och ner, ner och upp.

Så här såg det ut i Östersund för en vecka sedan, nu är det tyvärr mer höstlikt igen...
Äntligen börjar min kropp så sakteliga kännas allt bättre, och nu får jag nog snart säga att jag börjar närma mig ”vanlig form”. Har kunnat träna på bra i över en månad nu, så konstigt vore det väl annars. Men det har varit extremt trögt, och dessutom haft några tillbakagångar på vägen, där jag haft någon dag där pulsen återgått till att vara högre m.m.

Läs inlägget

01/11-2019

Det går framåt.

Måste ha varit någon form av nästan rekordkall oktober, temperaturen har ofta legat och pendlat runt nollan, och senaste veckan har det då och då också inneburit lite snö, som förvisso inte legat kvar, men ändå.

Läs inlägget

21/10-2019

Slut på förfallet.

Lite skytte och en del plugg blev substitutet till fem dagars mängdläger med en del skytte i Torsby. Normalt sätt hade jag sett det som en hyfsad nitlott, men den här gången kände jag att jag varken fysiskt eller mentalt hade på läger att göra, och då mår ingen bra av att jag är där... Därmed har det känts ganska bra att vara hemma och försöka komma på banan igen, men också för att göra nytta i skolan, känns att det är ett snäpp upp i insats nu på magisternivån. Dessutom lite sjukt att jag är den ende svensken i min klass just nu, som om inte det är nog så är till och med Europa är nästan underrepresenterat, kul tycker jag

Läs inlägget

13/10-2019

Sju dagar vila.

Uppåt i onsdags, neråt i fredags.
I tisdags drog jag igång träningen efter två veckor där jag fram och tillbaka känt mig förkyld. Hade då tagit fyra vilodagar för att ”ta det säkra före det osäkra”, och försöka vila bort det jag hade i kroppen. För att ytterligare säkra upp så körde jag tre väldigt lugna träningsdagar, med ett pass per dag och bara 1-1,5 H per pass. Hade lite hög puls, men kunde ju bero på så många saker, att jag vilat så länge, att det alltid är lite segt första dagarna efter sjukdom m.m. I fredags var det dock värre, och hade 20-25 slag högre än normalt, var bara att vika in årorna och vända hemåt igen. När jag kör distans med ca 125-130 i snittpuls så brukar jag hålla ett tempo på ca 3:40-3:50 när jag åker på banan med mina Swixtvåor, den dagen hade jag under de 37 minutrarna jag var ute 133 i snitt, trots att farten var nästan en minut långsammare per kilometer. Pulsen rusade uppför när jag försökt åka i normal fart, gick helt enkelt bara inte.
Fick under eftermiddagen antibiotika, så nu blir det en sådan sjudagarskur, ingen träning och blodprov. Är man inte dödligt sjuk är just det där med blodprov en sak som i det här landet verkar vara svårare att få till än, ja vet inte vad, håller mig från något exempel, blir nog lugnast så... Hur som helst, om någon har en snabbingång till detta och vill hjälpa till i framtiden, så skulle det verkligen uppskattas.

Läs inlägget

09/10-2019

Höstdipp.

Hej och halloj.
Inte varit något riktigt klipp i steget senaste veckorna. Hade en jättebra period, både träningsmässigt och utanför träningen, där allt flöt på med skola m.m.

Läs inlägget

18/09-2019

Skolstart och Torsby del III.

Jaha, vad har hänt här på slutet då? Dags att i all korthet summera de två gångna veckorna.

Läs inlägget

31/8-2019

Hemmaplan.

Efter en skön vecka i Montenegro, har jag nu haft snart två bra veckor här hemma. Mycket träning, där fokuset varit åt mängdhållet, så blivit en del längre pass, närmare bestämt fyra stycken på 4 H+, vanliga distanspass på 2-3 H, samt såklart intervaller och styrketräning.
 

Läs inlägget

22/08-2019

Hello Sweden.

Veckan i Montenegro var fantastisk, mer än tio år sedan jag var på en riktig solsemester, brukar liksom inte finnas tid för det i träningen. I år blev det dock så, hoppas att en lugn vecka ska ge energi inför hösten, och att det kanske istället kan göra att jag kan undvika någon förkylning, annat bakslag eller bara få mig att vara lite piggare och mer på tå... Om så blir får vi se.

Läs inlägget

11/08-2019

Torsby del II.

Andra av totalt fyra vändor med paralagettill Torsby är nu lagd till handlingarna. Ännu ett riktigt bra läger där vi förutom en del skytte, bland annat hann med intervaller i Tosseberg, ett långpass på 5H och sista dagen intervaller på skidor i tunneln. 8X1 varv skate, där vi körde relativt hårt, men ändå kontrollerat,, kändes stabilt bra, där alla intervaller gick sub 3 minuter, och sista på 2:50 öppning till öppning.

Läs inlägget