Romanen om mitt livs första rullskidlopp.
02/08-2019

God dag där ute. Förra veckan var en riktigt varm sådan för oss alla, och då mina kära träningskompisar var ute på lite olika uppdrag så blev det i början av veckan några rejäla pass själv på bandet, kanske inte favoriten när temperaturen ligger på 30 grader i skuggan, men bara att göra. Där bandet står är det stora fönster och solen ligger på, så hur mycket jag än öppnar står luften stilla, och när det inte heller blir någon fartvind så är jag efter en halvtimme lika blöt som jag hade badat, kör man då 3 timmar eller 3X30 min tröskel så förstår ni själva. Under intervaller förra osdagen kände jag verkligen hur vätskebristen kom med full kraft, fick slita kopiöst och började frysa efter. Visste att en sådan smäll ligger nära vid många pass inne i det vädret, men trots att jag tyckte jag gjorde allt jag kunde så lyckades jag inte få i mig tillräckligt. Efter passet var det bara att dra i handbromsen, ta ledigt på torsdagen och försöka vara inne och fylla på med vätska och salt, hade nämligen planerat att köra rullskidtävling på lördagen, och med tanke att prognosen spådde 30 grader även då så kände jag att de 42 kilometrarna kunde bli jobbiga om jag skulle starta på minus.

Under fredagen var jag och Jerry och åkte banan, som gick mellan Rötviken (ca 11 mil från Östersund) och över den norska gränsen till en by där. Viktigt för oss båda att prova banan, så vi skulle ha lite koll under tävlingen, extra viktigt på skidor, när det är mer svänger och kuppering, alltså händer mer, men ändå skönt för oss båda även en sådan här gång. Banan vi skulle åka och åkte var som sagt drygt 42 KM lång, varken kupperad eller platt, men där det ändå hände en del för att vara en landsväg, kort sagt så var banan fin.

När temperaturen klockan 13 i lördags stod på 31 grader gick starten, och trots relativt tight så klarade vi oss bra. Efter 500 meter hände det som inte får hända, högtalaren slutade att fungera, vår nya favorithögtalare bara tvärdog. För att hela tiden, på ett enkelt sätt få i oss vätska under loppet så körde både jag och Jerkan med vätskeryggsäckar, i hans hade vi dessutom lagt i en extra högtalare, så vi fick stanna, slänga den andra i diket och byta, tog kanske 1,5 min, så efter 500 m låg vi alltså helt sist och hade ingen klunga att åka med, och fick alltså jaga resterande 41,5 Km... Vi började dock snabbt plocka in en del motionärer, och runt 28 KM lyckades vi åka ikapp damtäten, vi hängde med den klungan i kanske 6 KM, innan vi gick på hårt och kom loss. De kilometrarna vi åkte med den klungan så kändes det verkligen vilken fördel det är att åka i grupp, vilket gör fadäsen med högtalaren extra sur, då  den gjorde att sådan åkning inte blev möjlig, hade vi inte haft den missen kanske vi kunde ha hängt med någon ganska respektabel herrklunga, men spekulera går ju alltid... Nöjd med loppet, framförallt med tanke på omständigheterna, klarade dessutom värmen bra, och inga ryggproblem, Kul också att Jerrys Laila vann damklassen före starka tjejer som Lina Korsgren MFL! Tror jag blev 12:a i loppet, och med strulet och avsaknaden av klungor så tog mitt rullskidmarathon 1:52:16 timmar.

Tack till Vaajmarathon för ett fint arrangemang, kommer gärna tillbaka!

När jag kom i mål fick jag akut ont i fötterna, vilket kan hända mig någon gång då och då, den här gången var det i hålfoten, så snabbt av med pjäxorna så brukar det gå över på några minuter, men inte i lördags. Hade så ont så jag inte kunde gå och satt och nästan grät pga smärtan. Blev inburen i bilen där jag satt med fötterna i högläge och ispåsar medan de andra duschade och var på prisutdelning. Högerfoten släpte efter någon timme, men på kvällen kunde jag knappt stödja på vänsterfoten. Trots en rejäl dos värktabletter så gjorde smärtan att jag inte somnade förrän klockan 6 på söndag morgon. Söndagen var lika illa, och då smärtan förvärrades under kvällen och nästa natt också blev nästintill sömnlös, så spenderades måndagen på akuten, med röntken och liknande. Förutom att foten var svullen så hittades inga andra fel, men efter ett gäng diklofenack, naprapatbesök, högläge och foten i hink med isvatten, men framförallt kanske tidens gång så avtog smärtan sakta under måndagkvällen, på natten sov jag som vanligt och vid lunch på tisdagen slutade foten att värka när jag bara låg, alltså bara smärta vid tryck på foten. Troligtvis var / är senan i hålfoten irriterad och samlade på sig vätska, som gjorde att den svullnade upp och gjorde så där ont, värme och lång ansträngning, tillsammans med lite vätskebrist är nog den märkliga förklaringen jag och de runt mig kommit fram till, har någon annan andra teorier, bara låt mig veta så kanske jag kan slippa samma grej en annan gång ðŸ˜‰

 

Efter tre ofrivilliga vilodagar, blev det armcykling i onsdags, intervaller på stakmaskin igår och stakning på bandet idag. Får ta det sakta men säkert, blir nog en del stakning framöver, för helt redo för tex löpning är inte foten än, men det går i alla fall snabbt åt rätt håll.

17/5-2020

Skön träningstid.

Ok, förutom att vi har halv vinter i mitten på maj så gillar jag den här tiden. Efter en tid med mindre träning är man igång igen. Kanske mer eller mindre sämre än när säsongen tog slut, men inspirerad, med nya idéer, förbättringen går snabbt, och det är liksom inte så blodigt än. Dessutom är det extra skönt att sova, extra gott att äta och lättare att hålla fokus och vara effektiv, i mitt fall på skolan, tack till fysisk aktivitet och frisk luft för det. Saker som är lätta att glömma bort, men skrämmande viktiga att komma ihåg.

 

Läs inlägget

07/05-2020

Kickat igång säsongen 2020/2021

Har aldrig förut varit med om att det bjudits på skidåkning i Östersund i maj månad, så lite speciellt att i måndags, den fjärde maj starta upp en ny barmarkssäsong med tre timmar skidor på en, för årstiden overkligt bra 3,5 kilometer lång slinga. I tisdags klippte vi till med 8X1000 m löpintervaller på bana, med styrka på eftermiddagen, medan gårdagen innehöll ett fyra timmar långt pass, bestående av rullskidor och löpning, sov ganska rejält skönt inatt.. Därmed igång bra, nu gäller det att hitta en balans så det går att få kontinuitet med bra pass vecka ut och vecka in.

Under perioden med mindre träning brukar försöka hinna med en del saker som inte alltid prioriteras under resten av året. Framförallt saker som inte har med träning att göra, så jag liksom får tänka på något annat och göra andra roliga grejor ett litet tag. Ur den synpunkten har väl årets viloperiod varit en liten besvikelse, men i sammanhanget är ju såklart det inget att bråka om. Kände under förra veckan verkligen hur det börjat krypa i benen igen, rastlösheten gjorde sig efter några veckor rejält påmind. Därför känns det bra att nu ha dragit igång en ny säsong. Nästan sju månaders försäsong, som vi får hoppas gör att världsläget hinner ändras, så att det blir några skidtälvingar 2020/2021.

Läs inlägget

26/04-2020

Vår.

 
Ibland blir det till och med vår i Östersund. Tvåsiffriga temperaturer, möjlighet att inviga balkongen till vår nya lägenhet på riktigt och bara allmänt mungiporna uppåt.

Läs inlägget

13/04-2020

Inte mycket att säga.

Inte mycket nytt på den här västfronten just nu... Tränar för tillfället inte med någon plan, mer än för att må bra och hålla vårbuken borta. Jag och min sydafrikanske vän Quinton börjar komma igång med vår uppsats bra, så det är ju positivt för oss. Tanken är att ösa på med den i april, för att underlätta när träningen startar i maj.

 

Läs inlägget

06/04-2020

Hallå.

Det är märkligt att inte ha någon sport att följa, att det inte finns någon idé / inte är möjligt att åka någonstans, och såklart att säsongen tog slut något tidigare än tänkt, inte mer med det. Vi skidåkare har ju ändå klarat oss otroligt billigt undan, det här hände ju liksom inte i november, utan med bara några tävlingshelger kvar att köra. Skillnad är det för alla sporter som precis skulle dra igång sina slutspel, vilket för de flesta föreningar inom lagidrottens värld är den period där det ekonomiska resultatet och hela årets sportsliga utgång verkligen avgörs. Sedan är det ju många som inte ens får börja sina säsonger, och som redan nu vet att deras idrottsliga mål år 2020 redan är inställt, eller riskerar att bli. Sedan har vi såklart allt annat som inte är idrott, men jag försöker inte ens ge mig in på det spåret.  

Läs inlägget

18/03-2020

Slut på tävlingarna.

Jaha, det var den säsongen. Efter att det i början på förra veckan ställts in evenemang till höger och vänster, så kom beskedet sent på kvällen förra onsdagen, att också våra tävlingar här i Östersund helt blåstes av. Första delen av tävlingarna var VM i skidskytte, medan andra delen var världscupfinal i längd. Jag skulle inte köra första skidskyttetävlingen, då det var distansen, med en minut tillägg per bom, men för de flesta andra så kom alltså beskedet dagen före första VM-tävlingen. Alla var här, hade varit på plats och tränat ett antal dagar, och för många var det här säsongens allra viktigaste tävling, för ryssarna som varit avstängda några år var det första mästerskapet på fem år. Såklart blev det en tomhet och besvikelse, men vad att göra liksom.

Läs inlägget

05/03-2020

Vasaloppet.

Tror jag varit ganska tydlig hur jag känt runt mitt Vasalopp, missnöjd med vissa delar och nöjd med andra. Lite mer exakt så fick vi en riktigt dålig start och blev fast i backen, gick liksom inte att ta sig förbi speciellt många, utan fick lägga oss i ledet, med en fart som var ganska mycket under vad jag hade kropp för. Sedan tog det väl fram till Smågan innan jag på riktigt fick in i huvudet vilka extrema förhållanden det var. Fram emot Smågen och hela vägen till Evertsberg plockade vi en del placeringar, men eftersom det var en uppåkt del i mitten och djupsnö på sidorna så kostade det mycket, och gav inte så mycket som man kunde önska. Mellan Evertsberg och Hökberg dippade jag rejält, var inte speciellt medtagen i muskler eller andning, men all koncentration tog ut sin rätt, hade ont i huvudet och allmänt låg. Fick ösa i mig socker och salttabletter, vilket gjorde att jag kunde vända den negativa trenden från Eldris och in. Slangen till mitt vätskebälte frös tidigt, något som gjorde att jag fick i mig mindre energi än tänkt. Det fick jag sota för mellan Evertsberg och Eldris, så sjukt svårt att vända tillbaka energinivåerna om de blir för låga.

Läs inlägget

27/02-2020

Kortvasan och Vasaloppet.

Förra veckan tillbringades fem dagar i Dalarna för att känna in Vasaloppsbanorna. När jag och Robin skulle åka första passet från sälen förra onsdagen trodde jag inte det var sant. Nedre delen av första backen såg ut som en lerig naturgräsplan i april, och när snön kom några hundra meter upp var det nästan uteslutande blankis. Myrarna var som små sjöar, så många gånger fick vi snirkla oss runt dom bredvid spåret, över både mossa och snö. Ju närmare Mora vi kom, och ju färre myrar det blev, ju bättre förhållanden, men såg ändå ganska mörkt ut.

Läs inlägget

19/02-2020

Update.

Tappat tråden i bloggosfären, men nu ska jag försöka summera de senaste två veckorna. Efter en stabil träningsperiod, som på slutet bla innehöll ett 61 KM långt stakpass i Vasaloppsfart så begav vi oss mot årets andra Tysklandsresa. Då fokus nu främst är på Vasaloppet så stod jag över de två första skidskytte tävlingarna. Detta gjorde att vi kom till Finsterau, precis på den tjeckiska gränsen, på söndagen för två veckor sedan. Som vanligt hade det varit fina förhållanden veckorna innan tävlingarna, men på torsdagen började det spöregna, och när vi anlände var det verkligen dusch. På måndagen fortsatte spöregnet, träningen inställd och det blev löpning med regnjacka och uppfälld huva. Till tisdagen kröp temperaturen ner mot nollan, vilket gjorde att sista skidskyttetävlingen efter många om och men kunde bli av, dock nedkortat till en sprint. Med stabil åkning och tre bom blev vi sjua. Onsdagens klassiska sprint flyttades till torsdagen, vilket gjorde att vi fick en tredagars, sprint torsdag, distans klassiskt fredag och 15 skate lördag. Natten till onsdagen kom någon DM snö, vilket gjorde förhållandena fina igen, hade dock detta kommit som regn, hade det bara varit att hoppa på närmaste flyg hem.

Läs inlägget

28/01-2020

Hemmaträning.

Jag jobbar på här hemma. Efter loppet förra helgen har jag haft en träningsperiod, som kommer hålla i sig fram till helgen. Tycker allt just nu flyter på bra. Varierar träningen ganska mycket, från långa lugna pass på runt fyra timmar, till något halvhårt stakpass på runt tre, för att härda mig lite inför vad som komma skall, men också några lite kortare och tuffare intervaller. Varierar skidor med en del pass på bandet, skönt att under hemmaperioderna på vintern få till bra pass som inte kräver så mycket koncentration, både intervall och distans. Kontinuerligt jobb hela tiden tror jag gör gott för skidåkningen, och att jag när jag åker skidor kan hålla bättre fokus, när jag varierar den med annat, som samtidigt ger enormt skarp fysisk träning. Skidförhållandena här är bra, vi har våra dryga 5 KM konstsnö, som har allt från kupering till snällare rundor, dock kan man ju önska lite längre spår och mer variation så här i januari månad, men här har vi det nog bättre än dom flesta...

Läs inlägget