Långsummering VM.
02/03-2019


Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

VM då, finns ganska mycket att säga. 10 kilometern för snart två veckor sedan var en förfärlig upplevelse, kände redan i första backarna att kroppen var helt av, bet ändå i och blev overkligt nog bara 1,10 min från täten. TD:n frågade våra ledare vad felet var på mig och varför mina ben skakade under hela loppet, kanadensarna undrade om jag var sjuk, ja ni förstår. Laddade snabbt om till sprinten nästa dag, som var mästerskapets överlägset bästa lopp, något som ledde hela vägen till toppen av pallen. Skidskyttet förra onsdagen var något bättre än 10:an, men långt ifrån bra. Stafetten i lördags var tung, vi låg ganska långt bak, men gjorde allt jag kunde på mina två sträckor över 2,5 KM. Var riktigt nervös för söndagens 20 klassiskt, då jag visste att om jag går på en lika dan avrättning som på 10 skate, så blir den här dagen den i särklass allra jobbigaste jag haft på ett par skidor. Lyckades dock hitta rätt utgångsfart, och även om det var långt till guldet så lyckades vi kriga oss till en silverpeng.

Dålig form är en sak, men det jag upplevt den här veckan var inte bara dålig form, rasade i mål efter varje lopp, kräktes efter två, även fast det inte gått speciellt fort och åkare jag nästan slagit med minuter tidigare under vintern, fick jag nu stryk av, eller fick plocka fram exakt allt jag hade för att lyckas skala ner. Kanske inte speciellt ödmjukt att lägga ut texten så här, men samtidigt måste jag vara ärlig. Å andra sidan handlar ett mästerskap om att komma dit i säsongens bästa form, det lyckades inte jag att göra, men flera av mina konkurrenter. Så även om jag kan hitta anledningar till varför känslan var som den var, så är det utfallet och resultaten som är det viktiga. Jämfört med världscuperna tidigare under säsongen så var mina resultat sämre, även om de var bra, alltså klarade mina motståndare bättre av att pricka formen, så det vill jag ge dom.
Skidorna har varit bra, och räddade mig verkligen under 20 klassiskt, Emil gjorde ett väldigt stabilt lopp och sprinten som var det kanske viktigaste racet gick bra, så var inte heller nervositet som satte käppar i det berömda hjulet. Rent krasst är det så att min kropp inte varit sig lik sedan sjukdomen efter tävlingarna här i Östersund efter nyår. Jag är inte trött och hängig i vardagen och kan inte bevisa något av det jag skriver här, förutom om de tester jag nu ska göra visar på någon infektion eller liknande, men de som har sett mig åka skidor under senaste veckorna har sett att trycket är borta.

Med tanke på känslan i kroppen så är jag så enormt nöjd och stolt över vad jag lyckades med på VM. Vi tog två medaljer och jag krigade i varje tävling och tog den mentala matchen med mig själv. Huvudet ville så mycket mer än kroppen och det var bara den faktorn som gjorde det här mästerskapet så bra som det blev. Vi laddade om efter 10 skate och vände tillbaka med ett guld i sprint dagen efter. Jag visste att jag inte fick gå över gränsen på 20:an, för då skulle jag vara helt borta, jag lyckades med det, och även om McKeever seglade ifrån så höll jag mig cool. Summa sumarum, antingen var kroppen så dålig som den kändes, och det var huvudet som fick den att åtminstone vissa dagar åka så pass snabbt som den ändå gjorde, eller så åkte jag fortare än det kändes, för annars hade jag inte lyckats plocka med mig två medaljer hem från Prince George. Känner att jag tagit ett kliv till den här säsongen, det visar både resultaten tidigare under vintern, men också att jag klarade att hålla en så här pass hög nivå trots allt. Nu fokuserar jag på att försöka avsluta världscupen så snyggt som möjligt och sedan får jag om någon månad mer ingående utvärdera varför saker blivit som de blivit, positivt och negativt, och vad som kan göras framöver.

Sådant supergäng jag fick vara en del av, bra skidor och allt annat runt om var också världsklass. Nu ska jag göra allt i min makt för att försöka vara strået vassare under sista världscupen i Japan om två veckor, det är målet.

23/5-2019

Träning just nu.

Kommit in i ett bra träningsflyt, vilket gör att jag gärna glömt bort skolan och den finansieringskurs jag läser just nu, tänker inte jinxa för mycket, men imorgon är det i alla fall tenta, så upp till bevis då...

Läs inlägget

14/05-2019

Flyter på.

Igång med träningen på riktigt, känns skönt tycker jag även om maj brukar bli lite av en omställningsmånad, från tävlingssäsong och viloperiod, till tuff sommarträning . Både för att stegra träningen, komma igång med de nya saker som jag bestämt inkludera i den samma, men också för att det handlar om att avsluta skolan, få klart med allt runt själva skidåkningen och lite smått och gott.

Läs inlägget

01/05-2019

Kickat igång träningsåret.

April avslutades med en trevlig helg i Göteborg där jag tillsammans med många andra paralympier / olympier var bjuden till Olympiatravets finaler. Bra ordnat av ATG, och intressant att få vara nära en sport jag inte har någon egentlig kunskap om, förutom det jag lärde mig som trogen lyssnare till radiosporten i mina väldigt unga dagar. Efter ett derby i Stockholm och en extra natt där pga flygstrejken, så kom jag i måndags hem och sparkade igång säsongen 2019-2020 med 2X30 min tröskelintervaller på bandet. Igår körde jag sedan ett saftigt styrkepass på morgonen med lite nya inslag, samt uppförsstakning på bandet under eftermiddagen.

Läs inlägget

23/04-2019

Semesterbloggen.

Många skidåkare gör sin sista tävling ungefär vid den här tiden, men för mig blev det en tidig säsongsavslutning. Därför har det blivit lite semesterinfluerat på slutet.

Läs inlägget

12/04-2019

Tack för säsongen 2018/2019!

Dags att summera den absolut bästa säsongen jag haft så här långt, och finns så många att tacka för det. Allt ifrån föräldrar som alltid ställer upp och samarbetspartners som tror på mig, till ledare / vallare och framförallt guider.
För ett år sedan vid den här tiden trodde jag att det kanske inte var möjligt att fortsätta tävla på ett konkurrenskraftigt sätt, då den eviga guidefrågan såg svår ut att lösa.  Men en investering i ett rullskidband, som möjliggjorde hård sommarträning på egen hand och två lyckoträffar i form av att råka stöta på Jerry på gymmet och ett telefonsamtal på vinst och förlust till Emil, vände ett uppseglande mörker till min bästa säsong någonsin. Det blev till slut total världscupseger, två VM-medaljer och kanske störst av allt, jag lyckades för första gången slå Brian McKeever i ett distanslopp.

Läs inlägget

06/04-2019

Semestertider.

Glada dagar just nu. Förra helgen en långhelg i huvudstaden, där jag hann med allt ifrån mat och trevligheter med kusiner och kompisar, till Allsvensk premiär i måndags.
Har sedan dess varit hemma några dagar och försökt göra lite nytta, framförallt genom att strukturera upp en kommande säsong, om en månad när träningen drar igång på riktigt igen ska alla eventuella frågetecken vara uträtade, och har några sådana att jobba med just nu, men jag är hoppfull. I skrivande stund är jag på flygande fot igen, igår kväll landade jag nämligen tyska Bonn.

Läs inlägget

27/03-2019

Piggnar till.

Hade i går äran att få komma och hälsa på hos Naturvårdsverket här i Östersund och berätta lite om mitt liv som paraskidåkare och hur vägen varit fram till idag. En syssla jag bara tycker blir roligare och roligare, och som jag gärna gör oftare.

Läs inlägget

19/03-2019

Inget Japan, men total världscupseger.

En lucka i uppdaterandet här, men mycket har hänt, så haka på.

Läs inlägget

02/03-2019

Långsummering VM.

Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

Läs inlägget

22/02-2019

VM så här långt.

Tre tävlingar gjorda och två tävlingar kvar av mitt VM 2019. Milt uttryckt kan vi säga att dagarna här varit en berg och dal bana. Söndagens 10 skate var det jobbigaste jag gjort på så länge, tyckte jag gick ut lagom, men vid första varvning efter 2,5 KM var jag redan helt förstörd. Ledde tydligen då och var tvåa halvvägs, men sedan rasade jag till femma. Förvånad att jag inte var längre efter och tappade mer, det tillsammans med att jag är väldigt stolt över min mentala insats och att jag ändå höll ihop det ”så pass bra” och kom i mål var dagens två ljusglimtar.

Läs inlägget