Långsummering VM.
02/03-2019


Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

VM då, finns ganska mycket att säga. 10 kilometern för snart två veckor sedan var en förfärlig upplevelse, kände redan i första backarna att kroppen var helt av, bet ändå i och blev overkligt nog bara 1,10 min från täten. TD:n frågade våra ledare vad felet var på mig och varför mina ben skakade under hela loppet, kanadensarna undrade om jag var sjuk, ja ni förstår. Laddade snabbt om till sprinten nästa dag, som var mästerskapets överlägset bästa lopp, något som ledde hela vägen till toppen av pallen. Skidskyttet förra onsdagen var något bättre än 10:an, men långt ifrån bra. Stafetten i lördags var tung, vi låg ganska långt bak, men gjorde allt jag kunde på mina två sträckor över 2,5 KM. Var riktigt nervös för söndagens 20 klassiskt, då jag visste att om jag går på en lika dan avrättning som på 10 skate, så blir den här dagen den i särklass allra jobbigaste jag haft på ett par skidor. Lyckades dock hitta rätt utgångsfart, och även om det var långt till guldet så lyckades vi kriga oss till en silverpeng.

Dålig form är en sak, men det jag upplevt den här veckan var inte bara dålig form, rasade i mål efter varje lopp, kräktes efter två, även fast det inte gått speciellt fort och åkare jag nästan slagit med minuter tidigare under vintern, fick jag nu stryk av, eller fick plocka fram exakt allt jag hade för att lyckas skala ner. Kanske inte speciellt ödmjukt att lägga ut texten så här, men samtidigt måste jag vara ärlig. Å andra sidan handlar ett mästerskap om att komma dit i säsongens bästa form, det lyckades inte jag att göra, men flera av mina konkurrenter. Så även om jag kan hitta anledningar till varför känslan var som den var, så är det utfallet och resultaten som är det viktiga. Jämfört med världscuperna tidigare under säsongen så var mina resultat sämre, även om de var bra, alltså klarade mina motståndare bättre av att pricka formen, så det vill jag ge dom.
Skidorna har varit bra, och räddade mig verkligen under 20 klassiskt, Emil gjorde ett väldigt stabilt lopp och sprinten som var det kanske viktigaste racet gick bra, så var inte heller nervositet som satte käppar i det berömda hjulet. Rent krasst är det så att min kropp inte varit sig lik sedan sjukdomen efter tävlingarna här i Östersund efter nyår. Jag är inte trött och hängig i vardagen och kan inte bevisa något av det jag skriver här, förutom om de tester jag nu ska göra visar på någon infektion eller liknande, men de som har sett mig åka skidor under senaste veckorna har sett att trycket är borta.

Med tanke på känslan i kroppen så är jag så enormt nöjd och stolt över vad jag lyckades med på VM. Vi tog två medaljer och jag krigade i varje tävling och tog den mentala matchen med mig själv. Huvudet ville så mycket mer än kroppen och det var bara den faktorn som gjorde det här mästerskapet så bra som det blev. Vi laddade om efter 10 skate och vände tillbaka med ett guld i sprint dagen efter. Jag visste att jag inte fick gå över gränsen på 20:an, för då skulle jag vara helt borta, jag lyckades med det, och även om McKeever seglade ifrån så höll jag mig cool. Summa sumarum, antingen var kroppen så dålig som den kändes, och det var huvudet som fick den att åtminstone vissa dagar åka så pass snabbt som den ändå gjorde, eller så åkte jag fortare än det kändes, för annars hade jag inte lyckats plocka med mig två medaljer hem från Prince George. Känner att jag tagit ett kliv till den här säsongen, det visar både resultaten tidigare under vintern, men också att jag klarade att hålla en så här pass hög nivå trots allt. Nu fokuserar jag på att försöka avsluta världscupen så snyggt som möjligt och sedan får jag om någon månad mer ingående utvärdera varför saker blivit som de blivit, positivt och negativt, och vad som kan göras framöver.

Sådant supergäng jag fick vara en del av, bra skidor och allt annat runt om var också världsklass. Nu ska jag göra allt i min makt för att försöka vara strået vassare under sista världscupen i Japan om två veckor, det är målet.

17/5-2020

Skön träningstid.

Ok, förutom att vi har halv vinter i mitten på maj så gillar jag den här tiden. Efter en tid med mindre träning är man igång igen. Kanske mer eller mindre sämre än när säsongen tog slut, men inspirerad, med nya idéer, förbättringen går snabbt, och det är liksom inte så blodigt än. Dessutom är det extra skönt att sova, extra gott att äta och lättare att hålla fokus och vara effektiv, i mitt fall på skolan, tack till fysisk aktivitet och frisk luft för det. Saker som är lätta att glömma bort, men skrämmande viktiga att komma ihåg.

 

Läs inlägget

07/05-2020

Kickat igång säsongen 2020/2021

Har aldrig förut varit med om att det bjudits på skidåkning i Östersund i maj månad, så lite speciellt att i måndags, den fjärde maj starta upp en ny barmarkssäsong med tre timmar skidor på en, för årstiden overkligt bra 3,5 kilometer lång slinga. I tisdags klippte vi till med 8X1000 m löpintervaller på bana, med styrka på eftermiddagen, medan gårdagen innehöll ett fyra timmar långt pass, bestående av rullskidor och löpning, sov ganska rejält skönt inatt.. Därmed igång bra, nu gäller det att hitta en balans så det går att få kontinuitet med bra pass vecka ut och vecka in.

Under perioden med mindre träning brukar försöka hinna med en del saker som inte alltid prioriteras under resten av året. Framförallt saker som inte har med träning att göra, så jag liksom får tänka på något annat och göra andra roliga grejor ett litet tag. Ur den synpunkten har väl årets viloperiod varit en liten besvikelse, men i sammanhanget är ju såklart det inget att bråka om. Kände under förra veckan verkligen hur det börjat krypa i benen igen, rastlösheten gjorde sig efter några veckor rejält påmind. Därför känns det bra att nu ha dragit igång en ny säsong. Nästan sju månaders försäsong, som vi får hoppas gör att världsläget hinner ändras, så att det blir några skidtälvingar 2020/2021.

Läs inlägget

26/04-2020

Vår.

 
Ibland blir det till och med vår i Östersund. Tvåsiffriga temperaturer, möjlighet att inviga balkongen till vår nya lägenhet på riktigt och bara allmänt mungiporna uppåt.

Läs inlägget

13/04-2020

Inte mycket att säga.

Inte mycket nytt på den här västfronten just nu... Tränar för tillfället inte med någon plan, mer än för att må bra och hålla vårbuken borta. Jag och min sydafrikanske vän Quinton börjar komma igång med vår uppsats bra, så det är ju positivt för oss. Tanken är att ösa på med den i april, för att underlätta när träningen startar i maj.

 

Läs inlägget

06/04-2020

Hallå.

Det är märkligt att inte ha någon sport att följa, att det inte finns någon idé / inte är möjligt att åka någonstans, och såklart att säsongen tog slut något tidigare än tänkt, inte mer med det. Vi skidåkare har ju ändå klarat oss otroligt billigt undan, det här hände ju liksom inte i november, utan med bara några tävlingshelger kvar att köra. Skillnad är det för alla sporter som precis skulle dra igång sina slutspel, vilket för de flesta föreningar inom lagidrottens värld är den period där det ekonomiska resultatet och hela årets sportsliga utgång verkligen avgörs. Sedan är det ju många som inte ens får börja sina säsonger, och som redan nu vet att deras idrottsliga mål år 2020 redan är inställt, eller riskerar att bli. Sedan har vi såklart allt annat som inte är idrott, men jag försöker inte ens ge mig in på det spåret.  

Läs inlägget

18/03-2020

Slut på tävlingarna.

Jaha, det var den säsongen. Efter att det i början på förra veckan ställts in evenemang till höger och vänster, så kom beskedet sent på kvällen förra onsdagen, att också våra tävlingar här i Östersund helt blåstes av. Första delen av tävlingarna var VM i skidskytte, medan andra delen var världscupfinal i längd. Jag skulle inte köra första skidskyttetävlingen, då det var distansen, med en minut tillägg per bom, men för de flesta andra så kom alltså beskedet dagen före första VM-tävlingen. Alla var här, hade varit på plats och tränat ett antal dagar, och för många var det här säsongens allra viktigaste tävling, för ryssarna som varit avstängda några år var det första mästerskapet på fem år. Såklart blev det en tomhet och besvikelse, men vad att göra liksom.

Läs inlägget

05/03-2020

Vasaloppet.

Tror jag varit ganska tydlig hur jag känt runt mitt Vasalopp, missnöjd med vissa delar och nöjd med andra. Lite mer exakt så fick vi en riktigt dålig start och blev fast i backen, gick liksom inte att ta sig förbi speciellt många, utan fick lägga oss i ledet, med en fart som var ganska mycket under vad jag hade kropp för. Sedan tog det väl fram till Smågan innan jag på riktigt fick in i huvudet vilka extrema förhållanden det var. Fram emot Smågen och hela vägen till Evertsberg plockade vi en del placeringar, men eftersom det var en uppåkt del i mitten och djupsnö på sidorna så kostade det mycket, och gav inte så mycket som man kunde önska. Mellan Evertsberg och Hökberg dippade jag rejält, var inte speciellt medtagen i muskler eller andning, men all koncentration tog ut sin rätt, hade ont i huvudet och allmänt låg. Fick ösa i mig socker och salttabletter, vilket gjorde att jag kunde vända den negativa trenden från Eldris och in. Slangen till mitt vätskebälte frös tidigt, något som gjorde att jag fick i mig mindre energi än tänkt. Det fick jag sota för mellan Evertsberg och Eldris, så sjukt svårt att vända tillbaka energinivåerna om de blir för låga.

Läs inlägget

27/02-2020

Kortvasan och Vasaloppet.

Förra veckan tillbringades fem dagar i Dalarna för att känna in Vasaloppsbanorna. När jag och Robin skulle åka första passet från sälen förra onsdagen trodde jag inte det var sant. Nedre delen av första backen såg ut som en lerig naturgräsplan i april, och när snön kom några hundra meter upp var det nästan uteslutande blankis. Myrarna var som små sjöar, så många gånger fick vi snirkla oss runt dom bredvid spåret, över både mossa och snö. Ju närmare Mora vi kom, och ju färre myrar det blev, ju bättre förhållanden, men såg ändå ganska mörkt ut.

Läs inlägget

19/02-2020

Update.

Tappat tråden i bloggosfären, men nu ska jag försöka summera de senaste två veckorna. Efter en stabil träningsperiod, som på slutet bla innehöll ett 61 KM långt stakpass i Vasaloppsfart så begav vi oss mot årets andra Tysklandsresa. Då fokus nu främst är på Vasaloppet så stod jag över de två första skidskytte tävlingarna. Detta gjorde att vi kom till Finsterau, precis på den tjeckiska gränsen, på söndagen för två veckor sedan. Som vanligt hade det varit fina förhållanden veckorna innan tävlingarna, men på torsdagen började det spöregna, och när vi anlände var det verkligen dusch. På måndagen fortsatte spöregnet, träningen inställd och det blev löpning med regnjacka och uppfälld huva. Till tisdagen kröp temperaturen ner mot nollan, vilket gjorde att sista skidskyttetävlingen efter många om och men kunde bli av, dock nedkortat till en sprint. Med stabil åkning och tre bom blev vi sjua. Onsdagens klassiska sprint flyttades till torsdagen, vilket gjorde att vi fick en tredagars, sprint torsdag, distans klassiskt fredag och 15 skate lördag. Natten till onsdagen kom någon DM snö, vilket gjorde förhållandena fina igen, hade dock detta kommit som regn, hade det bara varit att hoppa på närmaste flyg hem.

Läs inlägget

28/01-2020

Hemmaträning.

Jag jobbar på här hemma. Efter loppet förra helgen har jag haft en träningsperiod, som kommer hålla i sig fram till helgen. Tycker allt just nu flyter på bra. Varierar träningen ganska mycket, från långa lugna pass på runt fyra timmar, till något halvhårt stakpass på runt tre, för att härda mig lite inför vad som komma skall, men också några lite kortare och tuffare intervaller. Varierar skidor med en del pass på bandet, skönt att under hemmaperioderna på vintern få till bra pass som inte kräver så mycket koncentration, både intervall och distans. Kontinuerligt jobb hela tiden tror jag gör gott för skidåkningen, och att jag när jag åker skidor kan hålla bättre fokus, när jag varierar den med annat, som samtidigt ger enormt skarp fysisk träning. Skidförhållandena här är bra, vi har våra dryga 5 KM konstsnö, som har allt från kupering till snällare rundor, dock kan man ju önska lite längre spår och mer variation så här i januari månad, men här har vi det nog bättre än dom flesta...

Läs inlägget