Säsongen 2017-2018.
27/04-2018







April går mot sitt slut, vilket innebär att många skidåkare snart är i full gång med att starta upp en ny säsong. Själv kommer jag vänta ytterligare några veckor med detta, då jag inte känner mig mogen att helhjärtat göra det som krävs än. Under flera år har siktet varit inställt på Paralympics, så nu när det är gjort har en mental trötthet infunnit sig, en känsla jag måste låta få komma, vara och gå, innan jag på riktigt kan dra igång säsongen 2018-2019.

Jag har gjort en grundlig utvärdering av säsongen som varit, och tänkte här nedan berätta lite om den.
 
I höstas började min rygg strula och det kulminerade i november, med avbrutna pass och allmän misär. Eftersom säsongen precis skulle dra igång så fanns inte tid för allt för djupgående undersökningar och åtgärder, vilket såklart inte var optimalt. Ett faktum som jag tror till viss del påverkade hela säsongen. Vissa träningspass fick jag verkligen bita ihop, några tävlingar begränsade det verkligen mig och jag tror även det gjorde att jag missade en medalj på 20 KM i Sydkorea. Alltså har den grejen legat som en blöt filt över hela säsongen, men nu är jag dock hoppfull om framtiden. Har nu tid att från grunden börja ordna upp problemet, något jag på olika sätt börjat göra. Förutom denna plump i protokollet, så är jag nöjd med min relativt stabila och höga nivå under säsongen, en nivå jag lyckades piffa upp till Paralympics. Vinterns mål har varit Paralympics, Paralympics och Paralympics, varför tanken med alla tävlingar för det var att just hålla en stabil form utan att pika.
Inför året var några av utvecklingsmålen att förbättra stakkapaciteten för klassisk sprint och bli stabilare på de längre distanserna, något jag tycker jag lyckats med. Tycker att jag tekniskt har tagit steg i stakning och skate, medan jag har extra mycket att utveckla i den klassiska tekniken. En nyckel för att ta steg på det här området tror jag är utvecklad styrketräning, inte för att kunna ösa på med fler watt, utan att bli starkare längst där inne.
 
Världscupsäsongen var stabil, precis som målet var, något som ledde till en total världscupseger. Paralympics är svårt att rubrisera, sprinten var bra, men alla vet nog vad jag känner runt distansloppen. Man kan kalla det stolpe ut och otur, men i min världs drabbar sådana saker oftare de som inte är tillräckligt förberedda eller på andra sätt inte har gjort jobbet. Att kalla det otur är att göra saker och ting för enkla för sig själv, och sådant räknas hur som helst inte i en resultatlista.
 
Träningsmängden under det här träningsåret blev 640 timmar, som jag tycker innehöll mycket bra kvalitet, men som nog måste skruvas upp ett litet snepp framöver. Utöver dessa 640 timmar ”konditionsträning” hade jag även 80 pass i gymmet.
 
Summa sumarum så tycker jag att det finns många saker som varit bra med den här säsongen, flera saker som kunde gjorts bättre och en hel del nya idéer för att ta ett ytterligare steg in till nästa säsong.
 
Just nu har jag som sagt en lugnare period iträningen, men arbetet för att sätta ihop ett team inför kommande år pågår för fullt. För även om målet är en fortsättning emot 2022, så är jag också medveten om att det är många pusselbitar som ska läggas på plats för att en sådan satsning ska vara möjlig. Jag ska göra allt i min makt för att lyckas med detta, men verkligheten är krass, och innebär att cashen ska in och att guider ska hittas.

13/05-1018

Pressmeddelande.

ZEBASTIAN MODIN SATSAR VIDARE
MOT ETT FJÄRDE PARALYMPICS!

Läs inlägget

01/05-2018

Topphelg.

Har haft en riktigt bra långhelg så här i semestertider. I lördags morse flög jag ner till Göteborg för att gå på trav, ja ni läste rätt. Varje år bjuder nämligen ATG som är en stor sponsor till OS och Paralympics aktiva och före detta aktiva att vara med på Olympiatravets finaler i Göteborg.

Läs inlägget

27/04-2018

Säsongen 2017-2018.

April går mot sitt slut, vilket innebär att många skidåkare snart är i full gång med att starta upp en ny säsong. Själv kommer jag vänta ytterligare några veckor med detta, då jag inte känner mig mogen att helhjärtat göra det som krävs än. Under flera år har siktet varit inställt på Paralympics, så nu när det är gjort har en mental trötthet infunnit sig, en känsla jag måste låta få komma, vara och gå, innan jag på riktigt kan dra igång säsongen 2018-2019.

Läs inlägget

18/04-2018

Förkylning och slut på säsongen.

Tio dagar utan fysisk aktivitet var det länge sedan jag hade, men det har varit ett faktum den senaste dryga veckan. Jag är inte speciellt ofta sjuk och förkyld, men förra helgen drog jag på mig något segt och rejält. Var sängliggande några dagar, och sedan har den inte riktigt velat ge med sig. Det mentala är en stor faktor i idrott, även för att hålla sig frisk. Kommer hem och släpper taget efter säsongen i allmänhet och Paralympics i synnerhet, då slår sådana här saker till med full kraft. Idag har jag dock varit ute på en kort skidåkning, skönt med lite luft och rörelse.

Läs inlägget

04/04-2018

En skön påsk.

Har nu haft två veckor här hemma efter allt som varit, och det har varit skönt att få landa lite. Normalt sätt är april den träningsmässigt absolut lugnaste månaden för skidåkare, men då det fortfarande är vinter här uppe och det kommer att gå att få fin skidåkning många veckor till så har jag gjort lite ändringar i år. Har därför tränat bra sedan förra måndagen, något jag tänker fortsätta med ett antal veckor till, innan maj blir mer av en semestermånad. Fick exempelvis ihop 16,5 timmars skidåkning med tre rejäla tröskelpass förra veckan, och på det två styrkepass, en nivå jag tänker hålla nu fram till ”semestern”.

Läs inlägget

24/03-2018

Roman om den senaste veckan.

Mycket känslor sedan förra gången jag skrev. Ville avsluta snyggt på 10 KM och det är ju bara att lägga sig platt och säga att så inte blev fallet.

Läs inlägget

16/03-2018

Ska försöka avsluta snyggt.

En skidskyttetävling som var tänkt som formtoppare, besvikelse på 20 skate och en bra sprint är facit så här långt.
 

Läs inlägget

09/03-2018

Imorgon börjar det och ryssläget.

En vecka här i Paralympicsbyn nu. Har hunnit åka banorna en del, köra ett testrace, bo in mig och äta all mat som finns här några gånger. Första gången jag är med om att alla paralympier bor i samma by. Under tidigare spel har vi varit separerade på grund av längre avstånd mellan arenorna, så kul att nu få bo tillsammans med hela svenska laget.

Läs inlägget

28/02-2018

Vår tur.

OS är slut och lite tomt för mig under mina tidiga mårnar. Men att OS är slut betyder också att det nu är dags för oss att åka dit bort. Imorgon lyfter vi och på grund av tidsskillnaden så landar vi inte i Sydkorea förrän fredag morgon. Känns skönt att  få åka och att det börjar närma sig, för senaste månaden har mest känts som jag väntat och väntat och väntat.

Läs inlägget

21/02-2018

I en annan tidszon.

Träningen, livet och väntan flyter på här hemma. Har som sagt börjat ställa om tiden så jag ligger några timmar bättre i fas när jag kommer till Sydkorea nästa fredag. Sedan förra måndagen är det uppstigning 04:00 och sängdags runt 7. Så är inte den socialaste versionen av mig själv just nu, ligger fel i tid jämfört med alla andra, tränar, äter och sover när ingen annan gör det. Trivs dock ganska bra med min tidiga kopp kaffe för att vakna till och och de OS-grenar jag normalt sätt inte kollar på så mycket. Slope style där vid 04:30 är min nya grej, och ger dessutom lite nostalgiska minnen till när vi som barn gjorde alla de där tricken på stutsmatta, fast i mindre format såklart. Känner att alla sådana här saker får mig att förstå att det drar ihop sig och att modet börjar komma på riktigt. Nu är det bara sista dagarna av lite tuffare träning kvar innan det är dags att börja släppa upp ännu mer. Är just nu inne i en period med halvmycket träning, fast bra kvalitet. Fokuset ligger på att köra sig riktigt trött på de hårda passen, för att på så sätt börja hitta formen och mjölksyratåligheten.

Läs inlägget