Säsongen 2017-2018.
27/04-2018







April går mot sitt slut, vilket innebär att många skidåkare snart är i full gång med att starta upp en ny säsong. Själv kommer jag vänta ytterligare några veckor med detta, då jag inte känner mig mogen att helhjärtat göra det som krävs än. Under flera år har siktet varit inställt på Paralympics, så nu när det är gjort har en mental trötthet infunnit sig, en känsla jag måste låta få komma, vara och gå, innan jag på riktigt kan dra igång säsongen 2018-2019.

Jag har gjort en grundlig utvärdering av säsongen som varit, och tänkte här nedan berätta lite om den.
 
I höstas började min rygg strula och det kulminerade i november, med avbrutna pass och allmän misär. Eftersom säsongen precis skulle dra igång så fanns inte tid för allt för djupgående undersökningar och åtgärder, vilket såklart inte var optimalt. Ett faktum som jag tror till viss del påverkade hela säsongen. Vissa träningspass fick jag verkligen bita ihop, några tävlingar begränsade det verkligen mig och jag tror även det gjorde att jag missade en medalj på 20 KM i Sydkorea. Alltså har den grejen legat som en blöt filt över hela säsongen, men nu är jag dock hoppfull om framtiden. Har nu tid att från grunden börja ordna upp problemet, något jag på olika sätt börjat göra. Förutom denna plump i protokollet, så är jag nöjd med min relativt stabila och höga nivå under säsongen, en nivå jag lyckades piffa upp till Paralympics. Vinterns mål har varit Paralympics, Paralympics och Paralympics, varför tanken med alla tävlingar för det var att just hålla en stabil form utan att pika.
Inför året var några av utvecklingsmålen att förbättra stakkapaciteten för klassisk sprint och bli stabilare på de längre distanserna, något jag tycker jag lyckats med. Tycker att jag tekniskt har tagit steg i stakning och skate, medan jag har extra mycket att utveckla i den klassiska tekniken. En nyckel för att ta steg på det här området tror jag är utvecklad styrketräning, inte för att kunna ösa på med fler watt, utan att bli starkare längst där inne.
 
Världscupsäsongen var stabil, precis som målet var, något som ledde till en total världscupseger. Paralympics är svårt att rubrisera, sprinten var bra, men alla vet nog vad jag känner runt distansloppen. Man kan kalla det stolpe ut och otur, men i min världs drabbar sådana saker oftare de som inte är tillräckligt förberedda eller på andra sätt inte har gjort jobbet. Att kalla det otur är att göra saker och ting för enkla för sig själv, och sådant räknas hur som helst inte i en resultatlista.
 
Träningsmängden under det här träningsåret blev 640 timmar, som jag tycker innehöll mycket bra kvalitet, men som nog måste skruvas upp ett litet snepp framöver. Utöver dessa 640 timmar ”konditionsträning” hade jag även 80 pass i gymmet.
 
Summa sumarum så tycker jag att det finns många saker som varit bra med den här säsongen, flera saker som kunde gjorts bättre och en hel del nya idéer för att ta ett ytterligare steg in till nästa säsong.
 
Just nu har jag som sagt en lugnare period iträningen, men arbetet för att sätta ihop ett team inför kommande år pågår för fullt. För även om målet är en fortsättning emot 2022, så är jag också medveten om att det är många pusselbitar som ska läggas på plats för att en sådan satsning ska vara möjlig. Jag ska göra allt i min makt för att lyckas med detta, men verkligheten är krass, och innebär att cashen ska in och att guider ska hittas.

17/07-2018

Tränar igen och behövs guide.

Efter febertoppen förra helgen som kom lika snabbt som den försvann, har jag nu tränat i EN VECKA. Då jag tycker att just feber sitter i kroppen även när jag blivit frisk så var jag väldigt lyhörd första dagarna. Med ”sitter i kroppen” menar jag att trots att febern sedan länge är borta och kroppen är frisk, är ändå känslan tung under passen, vilket jag exempelvis inte brukar uppleva efter en lika lång förkylning, då jag istället brukar vara ganska pigg.

Läs inlägget

09/07-2018

Sanningen i Almedalen och febertopp.

Varit en speciell och varierande vecka för han vid tangenterna. Började med att spendera förra helgen med några sköna- och träningsmässigt ganska lugna dagar i huvudstaden. Därefter hoppade jag på flyget till Visby, för ett knappt dygn i Almedalen, innan jag i tisdagskväll landade i Östersund igen.

Läs inlägget

21/06-2018

Skönt med sommarvardag.

Just nu trivs jag med tillvaron. Tränar bra och går framåt på de områden jag lägger extra fokus på, har kommit igång med sommarplugget och har lite andra småsaker vid sidan om. Har alltså en del att göra om dagarna, fast finns ändå tid över till annat, känns exakt som jag vill ha det just nu.
 

Läs inlägget

13/06-2018

Kommit igång bra med träningen.

Har äntligen börjat känna suget efter att träna på riktigt igen, och har därför skruvat upp den fysiska aktiviteten mer och mer de senaste två veckorna. Exempelvis körde jag och Robin igår 4 timmar och 63 KM A1-stakning på rullskidbanan, ett saftigt pass med mycket backar och rekord för mig när det gäller hur länge jag någon gång förut åkt på banan under ett pass.

Läs inlägget

29/05-2018

Känslan just nu.

Maj börjar så smått bli juni, och där av är det dags för en liten update hur landet ligger.

Läs inlägget

22/05-2018

Tack för säsongen 2017-2018.

Det är hög tid att dela ut en del fina ord till de människor som gjort att den föregående säsongen gick att genomföra och trots allt blev så bra som den ändå blev.

Läs inlägget

13/05-1018

Pressmeddelande.

ZEBASTIAN MODIN SATSAR VIDARE
MOT ETT FJÄRDE PARALYMPICS!

Läs inlägget

01/05-2018

Topphelg.

Har haft en riktigt bra långhelg så här i semestertider. I lördags morse flög jag ner till Göteborg för att gå på trav, ja ni läste rätt. Varje år bjuder nämligen ATG som är en stor sponsor till OS och Paralympics aktiva och före detta aktiva att vara med på Olympiatravets finaler i Göteborg.

Läs inlägget

27/04-2018

Säsongen 2017-2018.

April går mot sitt slut, vilket innebär att många skidåkare snart är i full gång med att starta upp en ny säsong. Själv kommer jag vänta ytterligare några veckor med detta, då jag inte känner mig mogen att helhjärtat göra det som krävs än. Under flera år har siktet varit inställt på Paralympics, så nu när det är gjort har en mental trötthet infunnit sig, en känsla jag måste låta få komma, vara och gå, innan jag på riktigt kan dra igång säsongen 2018-2019.

Läs inlägget

18/04-2018

Förkylning och slut på säsongen.

Tio dagar utan fysisk aktivitet var det länge sedan jag hade, men det har varit ett faktum den senaste dryga veckan. Jag är inte speciellt ofta sjuk och förkyld, men förra helgen drog jag på mig något segt och rejält. Var sängliggande några dagar, och sedan har den inte riktigt velat ge med sig. Det mentala är en stor faktor i idrott, även för att hålla sig frisk. Kommer hem och släpper taget efter säsongen i allmänhet och Paralympics i synnerhet, då slår sådana här saker till med full kraft. Idag har jag dock varit ute på en kort skidåkning, skönt med lite luft och rörelse.

Läs inlägget