Säsongen 2017-2018.
27/04-2018







April går mot sitt slut, vilket innebär att många skidåkare snart är i full gång med att starta upp en ny säsong. Själv kommer jag vänta ytterligare några veckor med detta, då jag inte känner mig mogen att helhjärtat göra det som krävs än. Under flera år har siktet varit inställt på Paralympics, så nu när det är gjort har en mental trötthet infunnit sig, en känsla jag måste låta få komma, vara och gå, innan jag på riktigt kan dra igång säsongen 2018-2019.

Jag har gjort en grundlig utvärdering av säsongen som varit, och tänkte här nedan berätta lite om den.
 
I höstas började min rygg strula och det kulminerade i november, med avbrutna pass och allmän misär. Eftersom säsongen precis skulle dra igång så fanns inte tid för allt för djupgående undersökningar och åtgärder, vilket såklart inte var optimalt. Ett faktum som jag tror till viss del påverkade hela säsongen. Vissa träningspass fick jag verkligen bita ihop, några tävlingar begränsade det verkligen mig och jag tror även det gjorde att jag missade en medalj på 20 KM i Sydkorea. Alltså har den grejen legat som en blöt filt över hela säsongen, men nu är jag dock hoppfull om framtiden. Har nu tid att från grunden börja ordna upp problemet, något jag på olika sätt börjat göra. Förutom denna plump i protokollet, så är jag nöjd med min relativt stabila och höga nivå under säsongen, en nivå jag lyckades piffa upp till Paralympics. Vinterns mål har varit Paralympics, Paralympics och Paralympics, varför tanken med alla tävlingar för det var att just hålla en stabil form utan att pika.
Inför året var några av utvecklingsmålen att förbättra stakkapaciteten för klassisk sprint och bli stabilare på de längre distanserna, något jag tycker jag lyckats med. Tycker att jag tekniskt har tagit steg i stakning och skate, medan jag har extra mycket att utveckla i den klassiska tekniken. En nyckel för att ta steg på det här området tror jag är utvecklad styrketräning, inte för att kunna ösa på med fler watt, utan att bli starkare längst där inne.
 
Världscupsäsongen var stabil, precis som målet var, något som ledde till en total världscupseger. Paralympics är svårt att rubrisera, sprinten var bra, men alla vet nog vad jag känner runt distansloppen. Man kan kalla det stolpe ut och otur, men i min världs drabbar sådana saker oftare de som inte är tillräckligt förberedda eller på andra sätt inte har gjort jobbet. Att kalla det otur är att göra saker och ting för enkla för sig själv, och sådant räknas hur som helst inte i en resultatlista.
 
Träningsmängden under det här träningsåret blev 640 timmar, som jag tycker innehöll mycket bra kvalitet, men som nog måste skruvas upp ett litet snepp framöver. Utöver dessa 640 timmar ”konditionsträning” hade jag även 80 pass i gymmet.
 
Summa sumarum så tycker jag att det finns många saker som varit bra med den här säsongen, flera saker som kunde gjorts bättre och en hel del nya idéer för att ta ett ytterligare steg in till nästa säsong.
 
Just nu har jag som sagt en lugnare period iträningen, men arbetet för att sätta ihop ett team inför kommande år pågår för fullt. För även om målet är en fortsättning emot 2022, så är jag också medveten om att det är många pusselbitar som ska läggas på plats för att en sådan satsning ska vara möjlig. Jag ska göra allt i min makt för att lyckas med detta, men verkligheten är krass, och innebär att cashen ska in och att guider ska hittas.

11/01-2019

Program för veckan.

Här nedan finns tider för när min klass startar under den kommande veckan, planen är att köra allt förutom stafetten i skidskytte som avslutar kalaset nästa lördag.

Läs inlägget

10/01-2019

Tävling på hemmaplan.

Igår morse körde jag och Jönsson klassiska intervaller, och då började det dyka upp en del andra länder som skulle ut och träna, speciell känsla att de ska göra det här hemma där jag åker varje dag. Eftermiddagen bestod av gym och lätt återhämtningsjogg, och då slog tanken mig att det kändes märkligt att jag idag inte skulle ut och resa för att komma till tävlingsplatsen, utan istället lugnt kunde ta en sovmorgon och mysfrukust.

Läs inlägget

04/01-2019

Snart tävlingsdags igen.

Juletiderna har snurrat på, med bra träning och en hel del lugn och ro. Trots att Jerry varit lite krasslig i veckan har det lösts genom att Gunnar och Robin kunnat hoppa in lite extra, och  har också blivit något extra pass på bandet. Vilken guldinvestering det varit, bra där pappa. Exempelvis hade jag igår ett pass där jag körde 5X5 min löpning med stavar, och där jag låg på maxpuls sista tre minuterna av sista intervallen, bland det värsta jag gjort på mycket länge.

Läs inlägget

27/12-2018

Juldagsbandy med det gamla Frösön.

Efter sista tävling i Finland var det en trött kropp och ett trött huvud. Fem tävlingar på åtta dagar är både tufft fysiskt, men kanske framförallt mentalt, tycker dessutom att jag kanske inte helt oväntat blir lite extra påverkad i början av säsongerna. Så efter Vuokatti följde några träningsmässigt lugnare dagar, där jag bland annat hann stanna till och hälsa på Matildas släkt uppe i norr. Nu är jag dock tillbaka hemma och har en period med ganska mycket träning, innan nästa Världscup drar igång här på hemmaplan den 12 januari.

Läs inlägget

18/12-2018

Sprintseger och skidskyttediskning.

Sprint i söndags, och precis som när vi sprintade klassiskt här för två år sedan så valde jag att staka. En ganska trög prolog tyckte både jag och Jerry, men trots det var vi tvåa, 95/100 efter McKeever, semifinalen gick bättre och vi tog oss vidare utan konstigheter. Vi klev på skidorna 09:30 för att testa banan och nästan fem timmar senare, 14:15 var det dags för final. Det gäller alltså att ha bra uthållighet även i sprint, inte speciellt stor del av de fem timmarna jag är stilla, så en sådan dag tar på. Finalen var vårat bästa lopp, och vi vann faktiskt överlägset före Brian och Holub som hade en tight uppgörelse om andraplatsen. Kändes magiskt att slå Kanada i två av tre lopp och bara vara 13 s efter på fem skate då jag hade en allt annat än pigg dag.
 

Läs inlägget

14/12-2018

10 K och 5 F i Vuokatti.

Efter säsongens två första race, bytte vi igår den gråa och trista finska maten mot en pizza av det större slaget. Skidåkningen är oftast fin här i Finland, men maten ser jag aldrig fram emot, inga smaksensationer direkt...

Läs inlägget

10/12-2018

Inför säsongsstart, så fungerar det.

På onsdag drar vår världscupcirkus igång med 10 klassiskt i finska Vuokatti och här nedan följer några små punkter att ha med sig in i säsongen:
 

Läs inlägget

10/12-2018

Första fartpasset och Vuokatti imorgon.

Har haft några dagar med väldigt lugn träning för att komma igång efter förkylningen, men idag var det dags för intervaller. Har ju snöat typ tre decimeter senaste dygnet, och det är ju fantastiskt, men gör också att det gick ganska tungt. Var dock förvånansvärt fint eftersom spårgänget hade varit ute, vilka förhållanden de har fixat till sedan snön lades ut, ren och skär världsklass. Blev tidig start på passet för att hinna vara klara till skidskyttarna drog igång sin Sverige cup som körts här i helgen. Vi använde deras 2,5 KM-slinga och startade borta på stadion och gick i mål på toppen av Granrisbacken, tog ungefär fyra min och fem vändor körde vi. Känslan var över förväntan, farten kändes ganska bra, men som vanligt tycker jag att jag blir extra trött och lite extra stum i benen när jag kör första hårda passet efter längre sjukdom.

Läs inlägget

06/12-2018

Dags att motbevisa min filosofiska sida.

Under de år jag sysslat med det här har jag börjat utveckla en teori att de som är för starka på sommaren / hösten ofta får sota för det under vinterhalvåret. Såklart är ju en viss förbättring något sommarträningen ska ge, men det här när man i september vill hoppa upp för backarna och ställa av alla, eller ändå råkar göra det trots det inte känns som man tar i, bör få varningsklockorna att klämta. Samma sak brukar gälla de som tar väldigt stora kliv från en säsong till en annan, vintern efter den bra säsongen brukar då tendera att bli avsevärt sämre, till och med jämfört med resultaten före det bra året. Vad detta andra fenomen beror på är svårt att säga, spänns bågen för hårt in i nästa säsong för att nå ytterligare förbättring, är det något mentalt eller fysiskt som inte tillåter för stor utveckling inom en viss period, sådant kan jag inget om, utan jag gör mig bäst när jag spekulerar.

Läs inlägget

30/11-2018

Småkrasslig, så ingen tävlingspremiär igår.

Igår kväll gick Daniel Karlssons minne av stapeln här hemma på skidstadion i Östersund, en tillställning som brukar bjuda på riktigt vassa startfält. Det ska också sägas att det inte bara är en fin kvällstävling och en bra genomkörare, utan Östersunds SK:s tanke att hedra en klubbmedlem och kille som lämnade jordelivet alldeles för tidigt är vacker, och något i alla fall jag hade uppskattat ifrån himlen.

Läs inlägget