Säsongen 2017-2018.
27/04-2018







April går mot sitt slut, vilket innebär att många skidåkare snart är i full gång med att starta upp en ny säsong. Själv kommer jag vänta ytterligare några veckor med detta, då jag inte känner mig mogen att helhjärtat göra det som krävs än. Under flera år har siktet varit inställt på Paralympics, så nu när det är gjort har en mental trötthet infunnit sig, en känsla jag måste låta få komma, vara och gå, innan jag på riktigt kan dra igång säsongen 2018-2019.

Jag har gjort en grundlig utvärdering av säsongen som varit, och tänkte här nedan berätta lite om den.
 
I höstas började min rygg strula och det kulminerade i november, med avbrutna pass och allmän misär. Eftersom säsongen precis skulle dra igång så fanns inte tid för allt för djupgående undersökningar och åtgärder, vilket såklart inte var optimalt. Ett faktum som jag tror till viss del påverkade hela säsongen. Vissa träningspass fick jag verkligen bita ihop, några tävlingar begränsade det verkligen mig och jag tror även det gjorde att jag missade en medalj på 20 KM i Sydkorea. Alltså har den grejen legat som en blöt filt över hela säsongen, men nu är jag dock hoppfull om framtiden. Har nu tid att från grunden börja ordna upp problemet, något jag på olika sätt börjat göra. Förutom denna plump i protokollet, så är jag nöjd med min relativt stabila och höga nivå under säsongen, en nivå jag lyckades piffa upp till Paralympics. Vinterns mål har varit Paralympics, Paralympics och Paralympics, varför tanken med alla tävlingar för det var att just hålla en stabil form utan att pika.
Inför året var några av utvecklingsmålen att förbättra stakkapaciteten för klassisk sprint och bli stabilare på de längre distanserna, något jag tycker jag lyckats med. Tycker att jag tekniskt har tagit steg i stakning och skate, medan jag har extra mycket att utveckla i den klassiska tekniken. En nyckel för att ta steg på det här området tror jag är utvecklad styrketräning, inte för att kunna ösa på med fler watt, utan att bli starkare längst där inne.
 
Världscupsäsongen var stabil, precis som målet var, något som ledde till en total världscupseger. Paralympics är svårt att rubrisera, sprinten var bra, men alla vet nog vad jag känner runt distansloppen. Man kan kalla det stolpe ut och otur, men i min världs drabbar sådana saker oftare de som inte är tillräckligt förberedda eller på andra sätt inte har gjort jobbet. Att kalla det otur är att göra saker och ting för enkla för sig själv, och sådant räknas hur som helst inte i en resultatlista.
 
Träningsmängden under det här träningsåret blev 640 timmar, som jag tycker innehöll mycket bra kvalitet, men som nog måste skruvas upp ett litet snepp framöver. Utöver dessa 640 timmar ”konditionsträning” hade jag även 80 pass i gymmet.
 
Summa sumarum så tycker jag att det finns många saker som varit bra med den här säsongen, flera saker som kunde gjorts bättre och en hel del nya idéer för att ta ett ytterligare steg in till nästa säsong.
 
Just nu har jag som sagt en lugnare period iträningen, men arbetet för att sätta ihop ett team inför kommande år pågår för fullt. För även om målet är en fortsättning emot 2022, så är jag också medveten om att det är många pusselbitar som ska läggas på plats för att en sådan satsning ska vara möjlig. Jag ska göra allt i min makt för att lyckas med detta, men verkligheten är krass, och innebär att cashen ska in och att guider ska hittas.

19/03-2019

Inget Japan, men total världscupseger.

En lucka i uppdaterandet här, men mycket har hänt, så haka på.

Läs inlägget

02/03-2019

Långsummering VM.

Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

Läs inlägget

22/02-2019

VM så här långt.

Tre tävlingar gjorda och två tävlingar kvar av mitt VM 2019. Milt uttryckt kan vi säga att dagarna här varit en berg och dal bana. Söndagens 10 skate var det jobbigaste jag gjort på så länge, tyckte jag gick ut lagom, men vid första varvning efter 2,5 KM var jag redan helt förstörd. Ledde tydligen då och var tvåa halvvägs, men sedan rasade jag till femma. Förvånad att jag inte var längre efter och tappade mer, det tillsammans med att jag är väldigt stolt över min mentala insats och att jag ändå höll ihop det ”så pass bra” och kom i mål var dagens två ljusglimtar.

Läs inlägget

10/02-2019

Mot VM imorgon.

Ytterligare några dagar här hemma, där jag fått in några riktigt hårda intervaller och däremellan riktigt lugn träning. Efter sjukdomen inför de första tävlingarna kom jag snabbt tillbaka, men den här gången har det varit lite segare. Då hade jag en hel sommar och höst i ryggen, men nu under säsong och hårda tävlingsperioder är grunden lite sämre, så den här sjukdomen kanske kostade lite mer. Inget att fundera mer på nu, bara att åka allt jag kan om en vecka och försöka vara smart på vägen dit.

Läs inlägget

06/02-2019

Årets manliga idrottare på Parasportgalan.

Paragalan i söndags, jag bestämde mig för att inte åka ner och istället vara hemma och ladda för VM. Glad för utmärkelsen jag fick i den fina konkurrensen. Kör på den politiskt korrekta klyschan ”ingen nämnd, ingen glömd”, när det kommer till att tacka alla som gjort den här satsningen möjlig, men familj, guider och sponsorer som stöttat i vått och torrt måste ändå nämnas.

Läs inlägget

30/01-2019

Trött huvud, trött kropp och sjuk.

Var en trött kille efter tävlingarna här hemma. Både fysiskt då jag gick fem tuffa lopp på sju dagar, men också mentalt. Brukar vara trött i huvudet efter vilken tävlingsvecka som helst, och blir ju såklart en del extra när det tävlas på hemmasnö. Efter tävlingarna var det ganska fullt upp, först med en filminspelning för Toyota och sedan ner till Stockholm för magnetröntgen av min rygg, passade då även på att gå på idrottsgalan, eftersom jag hade äran att bli inbjuden. Summa summarum, kanske lite tufft program, så fick dra i handbromsen gällande träningen några extra dagar, blev fyra dagar med total vila, var verkligen helt slut.

Läs inlägget

17/01-2019

Hemmaplan.

Fyra tävlingar på fem dagar och en trött kropp idag. Nu återstår bara en tävling här hemma, innan det är dags för lite vila och fullt fokus mot VM. För egen del har allt gått över förväntan, och tre segrar ger såklart extra självförtroende inför resten av säsongen. Jerry och Emil har stått för superinsatser, så glad att jag har sådana guider, som inte bara kan åka skidor fort, utan även ger mig trygghet där ute i banan.

Läs inlägget

11/01-2019

Program för veckan.

Här nedan finns tider för när min klass startar under den kommande veckan, planen är att köra allt förutom stafetten i skidskytte som avslutar kalaset nästa lördag.

Läs inlägget

10/01-2019

Tävling på hemmaplan.

Igår morse körde jag och Jönsson klassiska intervaller, och då började det dyka upp en del andra länder som skulle ut och träna, speciell känsla att de ska göra det här hemma där jag åker varje dag. Eftermiddagen bestod av gym och lätt återhämtningsjogg, och då slog tanken mig att det kändes märkligt att jag idag inte skulle ut och resa för att komma till tävlingsplatsen, utan istället lugnt kunde ta en sovmorgon och mysfrukust.

Läs inlägget

04/01-2019

Snart tävlingsdags igen.

Juletiderna har snurrat på, med bra träning och en hel del lugn och ro. Trots att Jerry varit lite krasslig i veckan har det lösts genom att Gunnar och Robin kunnat hoppa in lite extra, och  har också blivit något extra pass på bandet. Vilken guldinvestering det varit, bra där pappa. Exempelvis hade jag igår ett pass där jag körde 5X5 min löpning med stavar, och där jag låg på maxpuls sista tre minuterna av sista intervallen, bland det värsta jag gjort på mycket länge.

Läs inlägget