Min första idrottsgala.
18/01-2018


SvenskaSpel delar varje år ut sitt elitidrottsstipendium till ungefär 75 idrottare som pluggar på minst halvfart. Alla som får stipendiet blir inbjudna till idrottsgalan, och eftersom jag fick äran att vara en bland de 75 för tredje året i rad så har jag faktiskt haft möjligheten att åka tidigare år. Har inte tagit chansen tidigare år, men som nominerad var det nu dags att passa på att åka, och det är jag väldigt glad för att jag gjorde. Kändes också fint att före TV-sändningen drog igång tillsammans med alla andra stipendiater på plats få gå upp på scenen för att ta emot stipendiet från Svenska spels representanter.

Eftersom jag var nominerad fick jag allt väldigt uppstyrt och fixat, och även ta med en gäst, valde självklart att bjuda med Johannes. Middagen före TV-sändningen satte igång var av högsta märke och sällskapet lika så. Placerades vid ett bord med mycket skidåkning och friidrott, Jakob Hård, Jonas Karlsson, Stefan Holm och Emilie Öhrstig var några av de jag delade middagen med.

 

Galan i sig tyckte jag var ungefär som man kunde tro, förutom att mamma och kom upp på scenen då såklart. En total överaskning, men tycker hon och de andra tre mammorna var riktigt vassa. Hade jag vetat det innan hade jag nog trott jag skulle tycka allt var lite pinsamt, men så blev inte fallet, kanske för att mamma var så bra, eller för att jag blivit så vuxen… Med tanke på att Daniel Ståhl under 2017 slog ett 33 år gammalt svenskt rekord och dessutom tog en VM-medalj i en världssport så var han en mer än värdig vinnare. Jag känner bara en stora ära att av alla duktiga svenska idrottare få vara nominerad som en av de fyra.

 

Efter galans slut blev det direkt hem för att sova och vid lunch åka tillbaka hem, för att på eftermiddagen hinna med skateintervaller i ett snöigt och blåsigt Östersund. Kvällen och människorna jag träffade gav mig verkligen mersmak, att Lisen som var ansvarig för organisationen runt oss nominerade också gjorde ett 5+-jobb gjorde allt ännu bättre. Till slut vill jag bara tacka för alla hejarop under dagarna som varit, men framförallt största tacket till mina sponsorer som gör den här satsning möjlig, vilket i förlängningen gör att jag får åka på sådana här saker. Katarina på Tages, Greger på ICA Valhalla, Bob på Persson Invest och Petter på Handelsbanken är fyra stycken Östersundsföretagare som gick in när det såg som mörkast ut och som har gjort den här vändningen möjlig.

 

I skrivande stund är jag på väg till Oberried, på lördag är det tävling, ciao.

21/02-2018

I en annan tidszon.

Träningen, livet och väntan flyter på här hemma. Har som sagt börjat ställa om tiden så jag ligger några timmar bättre i fas när jag kommer till Sydkorea nästa fredag. Sedan förra måndagen är det uppstigning 04:00 och sängdags runt 7. Så är inte den socialaste versionen av mig själv just nu, ligger fel i tid jämfört med alla andra, tränar, äter och sover när ingen annan gör det. Trivs dock ganska bra med min tidiga kopp kaffe för att vakna till och och de OS-grenar jag normalt sätt inte kollar på så mycket. Slope style där vid 04:30 är min nya grej, och ger dessutom lite nostalgiska minnen till när vi som barn gjorde alla de där tricken på stutsmatta, fast i mindre format såklart. Känner att alla sådana här saker får mig att förstå att det drar ihop sig och att modet börjar komma på riktigt. Nu är det bara sista dagarna av lite tuffare träning kvar innan det är dags att börja släppa upp ännu mer. Är just nu inne i en period med halvmycket träning, fast bra kvalitet. Fokuset ligger på att köra sig riktigt trött på de hårda passen, för att på så sätt börja hitta formen och mjölksyratåligheten.

Läs inlägget

13/02-2018

Hemma med totalseger i världscupen.

Sista två tävlingarna i Finland var sprint skate i torsdags och 20 klassiskt i fredags. Sprinten var väl ingen toppdag, där både jag och Johannes hade saker att slipa på, medan 20 klassiskt var en stabil tävling. Låg trea i världscuptotalen inför Vuokatti, och eftersom ryssarna inte dök upp där så seglade jag ifrån och vann ganska klart. Tråkigt att alla inte var där så vi fick göra upp om det, samtidigt kan jag inte göra mer än mitt eget. Så kul med totalsegern för andra året i rad, även om det är av mindre betydelse ett sådant här år.

Läs inlägget

06/02-2018

När verkligheten överträffar känslan.

Min kropp är till 100 procent i Finland, men känner att huvudet är på andra sidan jorden och fem veckor framåt i tiden, trots detta är det viktigt att leva i nuet och göra klart de resterande förberedelserna.
10 skate idag.

Läs inlägget

2/02-2018

H&M plus annat.

I höstas fick jag äran att bli inbjuden till H&M för att fotas med Paralympics- och OS-kläderna. En trevlig förmiddag på alla sätt, och nu är bilderna dessutom ute i eten. Sedan vet ju alla att jag alltid kört och kommer fortsätta att köra Craft när det kommer till alla kläder i min träning, så även i Sydkorea.
 

Läs inlägget

26/01-2018

Sprint och kvällstävling med start 20:40.

Sprint i tisdags, funderade mycket på om jag skulle staka eller klassa. Ville staka, men var osäker på stavfästet på några ställen av banan, var sex grader varmt och spöregn på träningen dagen innan... Knappa timmen före start bestämde jag mig ändå för stakning och tror det var rätt ändå, banan höll ihop och blev 2:a i prologen, som enda stakare. I semin var vi tre B1:or som startade samtidigt, plockade starten och höll dom stången i banans första branta backe för att sedan segla ifrån lite på ett lättare parti och i den andra backen som var längre men flackare. McKeever som var fjärde gubbe i det heatet hann ikapp ryssarna och gick vidare.
I finalen stakade alla, jag som gick ut först och var jagad av ryssarna Ponomarev och Udaltsov, och McKeever. Tycker jag gjorde en bra final, men i sista svängen in mot upploppet kom alla tre samtidigt. Spåren var nästan borta, så hittade inget spår på slutrakan, allt bara gick så fort, fyra åkare och tre guider på en liten yta. McKeever fick kanske två meter, medan det blev foto finish mellan mig och ryssarna, totalt ca fem CM som skilde tvåan Udaltsov och fyran Ponomarev åt. I allt kaos var det omöjligt för mig att veta var mållinjen var exakt, så var egentligen tvåa, men dom kunde fälla sig och Udaltsov hann då före. Surt, men bra lärdom och ändå skönt jag fick en pallplats med mig. Också kul med en bana som var 1100 M och bara tog drygt 2,5 min att köra, en bana där det både gick att staka och åka klassiskt fort, precis som det ska vara.

Läs inlägget

22/01-2018

Det händer saker i södra Preussen.

Tävlingsfritt idag efter två tuffa race. Tänkte dra en kort sammanfattning av de senaste dagarna, så får ni sätta rubriken själva.

Läs inlägget

18/01-2018

Min första idrottsgala.

SvenskaSpel delar varje år ut sitt elitidrottsstipendium till ungefär 75 idrottare som pluggar på minst halvfart. Alla som får stipendiet blir inbjudna till idrottsgalan, och eftersom jag fick äran att vara en bland de 75 för tredje året i rad så har jag faktiskt haft möjligheten att åka tidigare år. Har inte tagit chansen tidigare år, men som nominerad var det nu dags att passa på att åka, och det är jag väldigt glad för att jag gjorde. Kändes också fint att före TV-sändningen drog igång tillsammans med alla andra stipendiater på plats få gå upp på scenen för att ta emot stipendiet från Svenska spels representanter.

Läs inlägget

18/01-2018

Idrottsgala och tävling.

Perioden med träning här hemma börjar lida mot sitt slut, och börjar istället bli dags att åka ut och upptäcka världen lite.

Läs inlägget

02/01-2018

Tränar och sover.

Riktigt fint i Östersund nu! Mer snö än det säkert varit på 10 år, och bara topp på alla sätt.
Då det just nu är en månad på hemmaplan mellan hemkomsten från Kanada till att vi åker till Tyskland, så försöker jag för tillfället träna på ganska bra. Blir sedan 10 dagar i tyska Oberried, tre dagar hemma och sedan 10 dagar i Vuokatti. Kommer hem därifrån den 10 februari, så då är det bara en månad kvar till Paralympics, alltså är den här träningsperioden viktig.

Läs inlägget

22/12-2017

Hellre 19 dagar i Canmore än 50 dagar i Vuokatti.

Hemma igen sedan några dagar. Gjorde en riktigt bra resa hem och sov typ sju av de nio timmarna till London, och sedan lite till hem till Sverige. Tack vare det har jag klarat tidsomställningen riktigt bra, och är inte så där jobbigt morgontrött som det lätt blir efter besök på andra sidan Atlanten.

Läs inlägget