Tänkte försöka summera säsongen som gått sett ur ett tävlingsperspektiv. Ett år av träning och tävling kan dissekeras hur mycket som helst, men det som oftast ändå avgör vad som ska stå på sista raden, är resultaten. Långt inlägg väntar, så håll i er.
Såklart vet alla att den här säsongen varit speciell. Som jag tidigare skrivit så ställdes alla våra världscuper och VM in i november, medan det i januari blev klart att det ändå skulle bli två världscupveckor i mars. Som om inte det vore nog så kom sju av säsongens tio tävlingar på tio dagar. Hur som helst, nu kör vi.
Som för alla andra så var sommar och höst något osäkra, då det var oklart hur säsongen skulle se ut. För mig gick det ändå bra att hålla motivationen, och redan i slutet av oktober var det dags för tävlingspremiär.
Vi var i Idre på läger, och jag och Robin tog möjligheten att delta i Tjuvstarten som Falun Borlänge arrangerade. Delar av Sverigeeliten var på plats och gjorde upp i 10 klassiskt på lördagen och samma distans i skate på söndagen. Lördagens klassiska lopp stakade jag, hade en mycket stabil känsla och nöjd med resultatet. Söndagens lopp gick i skate, där kroppen var trött och lite energilös, samtidigt som jag tyckte jag åkte dåligt tekniskt. Kul att köra ”vanliga tävlingar”, slå en del av de som ställde upp samt att få en rekordtidig tävlingspremiär på snö.
Under november och december körde jag några träningstävlingar på hemmaplan, främst arrangerade av min klubb Östersunds SK. Tre stycken sprintar, där jag tycker två var riktigt bra, en klassisk och en skate. Nyttigt att få köra heat med andra, då växer hornen extra, samtidigt som både jag och Robin måste vara mer på tå.
2020 blev 2021 och det blev dags för mig att göra premiär i en Sverigecup. 15 KM skate stod på programmet i Östersund, fyra varv på en rejält tuff 3,75:a. Ännu ett stabilt lopp, där vi flyttade lite barriärer genom att jag som para var med i en FIS-tävling. Jag fick dock starta två minuter före första start, och stod inte med i resultatlistan, men det kommer. Vår tid, okorrigerad, hade i alla fall räckt till plats 84 av de 98 startande.
Under samma period blev det klart att vi skulle få två världscupveckor i mars månad, först i Slovenien och sedan i Finland. Lunken ersattes av iver, och en plan lades för att toppa formen till dessa tävlingar. En vecka före avfärd fick jag dock ett samtal, där det klargjordes att svenska parasportförbundet inte tillät oss att åka till Slovenien. Jag gjorde allt i min makt för att ändra beslutet, men det stod fast, motiverat av diverse Corona-faktorer. Efter nästan ett år i osäkerhet runt tävlingsbiten, där jag ändå tränat riktigt bra och där lunken äntligen skulle bytas mot skarpt läge så tog det här beslutet hårt. Både jag och Robin var i riktigt bra form fysiskt, men sämre mentalt. Suget efter tävlingarna i Finland som vi ändå skulle få åka försvann helt, lyckades dock motivera mig att hålla tryck i träningen. Men det kostade kraft, drack enorma mängder sportdryck och liquids på passen, trots det var väggen nära många gånger, en vägg som Robin slog huvudet i rejält ett pass. Det var bara misär, tråkigt och grått. För det må vara att tävlingar ställs in, men när de körs och jag fick stanna hemma och analysera resultatlistor istället för att själv finnas med i dessa, då rann bägaren över.
En vecka före Finland hade vi bränt för mycket energi, och Robin vaknade krasslig. Dagen före vi skulle åka kände jag samma känsla, om än lite. Corona-testerna vi gjorde innan avfärd var dock negativa och på resdagen kände jag mig bättre. Så vi åkte, vad fanns det att spara på liksom, det viktigaste med de här tävlingarna var ändå att känna på nivån inför en ny barmarkssäsong som ska leda fram mot ett Paralympics. Första dagen i Vuokatti tränade vi lättare, men dag två, dagen före tävlingen, vilade helt eftersom Robin kände sig något sämre och med all rätt ville säkra upp.
Till slut kom den där tävlingspremiären, för köra skulle vi, så kände båda. Besvikelsen över Slovenien och kroppar som bråkat sista veckan må vara, är det årets enda chans till paratävling, då kör man... Loppet var 12,5 KM klassiskt, och kändes lätt i två varv, sedan kom verkligheten ikapp. Robin var stark, men jag fick sota för ett gäng struliga dagar. På något sätt blev vi ändå delad tvåa, fem sekunder ifrån segern. Helt utslagen i mål, men bara att ladda om för sprint nästa dag.
Kändes som urblåsningen dagen innan gjort gott och vi kvalade stabilt vidare som tvåa. Vi tog oss också vidare från semin med relativt god marginal. Finalen blev stentuff, där vi tog starten mot Chockhlaev, bara för att ha honom i rygg stor del av loppet, samtidigt som vi jagades av McKeever och Holub. I sista backen försökte ryssarna gå om oss, men jag hörde hotet och klev ut lite snyggt åt sidan. Mot slutet av backen la vi in en stöt som de inte hängde med på, och således blev vår seger ganska klar, medan det blev tight där bakom.
En lugnare träningsdag innan det var dags för 20 skate. Ett lopp där det kändes helt ok, men där jag fick ganska ont i ryggen mot slutet. Tror dock detta inte påverkade min placering, då jag blev fyra i ett ingemansland. Jogg på kvällen och sedan på det igen. 7,5 KM klassiskt, min bästa dag under den här veckan. Kände mig stark och lyckades vinna med drygt en minut på 17 minuters åkning, strong body, yes.
Sedan följde två skidskyttetävlingar, där kroppen var trött. Sköt bra på sprinten och sämre på distansen. Nyttiga lopp, både för att dessa två var 20 procent av alla lopp jag körde i år, men framförallt för att få skyttemomentet i skarpt läge.
Sex tävlingar på åtta dagar och hemresa på den nionde. Där kan man kanske känna att det kunde ha varit nog, men inte. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med och köra singelmix på SM i skidskytte, när en sådan hand sträcks ut så är det bara att säga ja. Jag och Robin körde tillsammans med Nicolina Lindqvist, och den tävlingen var en av de roligaste jag kört. För er som inte är bekanta med tävlingsformatet så handlar det om att tjejerna först kör två varv på 1,5 KM med två skytten, men växling direkt efter andra skyttet. Sedan gör killarna samma sak, tjejerna igen, varefter killarna avslutar, fast då också med ett spurtvarv. Jag sköt ganska risigt, men kände mig pigg så där på sjunde tävlingsdagen. Stenhårda spår och racerbana gillar jag, så kan ju varit en del i det hela. Den tävlingen fick avsluta tävlandet 2020-2021.
Ska jag försöka sammanfatta den här romanen med några saker så får det bli:
Bästa loppen helt klart de två sprintarna med ÖSK, 10 klassiskt i Idre samt sprinten i skate och 7,5 klassiskt i Vuokatti.
Blivit mest träning och lite tävling. Kanske är bra på sikt, möjligen perfekt inför Paralympics, men tyngre för motivationen, även om jag hållit en hög nivå i träningen under hela året och kommer att landa någon stans runt 770 timmar ex styrka, personligt rekord.
Den här säsongen får ses som något av ett genombrott i att tävla utanför para. Vasaloppet 2020, sedan Tjuvstarten i Idre, Sverigecup i längd och SM i skidskytte. Nu har alla fått sin del av para, vilket givit mycket positiva ord från många inblandade, hoppas på mer sådant i framtiden.
Viktigt att vi till slut fick tävlingarna i Finland. Skönt att få en check på var jag står, vad som är bra och vad som kan utvecklas.
Nöjd med resultaten i Finland, som kom trots mycket strul runt om kring. Detta tycker jag visar att jag tagit ett steg framåt i år, även om jag samtidigt är väl medveten om att saker kan bli bättre.
Robin har gjort ett superjobb på alla plan, vilket betyder så enormt mycket. På samma gång är något nytt och spännande på väg att byggas inom svensk paraskidåkning, det både tror- och hoppas jag mycket på.
Gör nu min sista träningsvecka, innan jag kommer att ta ett break. Sedan börjar jobbet mot Peking på allvar. Jag är riktigt sugen på nästa säsong med både ett uppskjutet VM och Paralympics.
Med det sagt, tack till alla er som stöttar, läser och hejar. Har ni läst enda hit, ett tack med guldkant 😉
210903
Livigno.
Hej och hopp från de italienska bergen.
Dag åtta av 14 in i banken och jag trivs verkligen. Jag och Arnt som aktiva, Emil som guide och Leif och Uusi som ledare samt Matilda som medföljande på en egen liten träningssemester. Vi kom hit förra torsdagen och tränade första passet under fredagen. De första tre dagarna innehöll som brukligt på hög höjd bara lugna pass, cirka tre timmar per dag. Fjärde dagen bjöd på lite tuffare stakning, innan första vilodagen kom. I onsdags körde vi sedan fyra timmar cykel, där de sista 2,5 bestod av att klättra upp för Passo Stelvio, en ganska tuff uppgift med tandem. Med tandem går det fort utför och på platten, men uppför går det tyngre än vanliga cyklar, så lite fick vi bita i ändå.
210824
Summering.
Fem veckor sedan senast, kör snabbt vad som flimrat förbi under den tiden.
Avslutade juli med två veckors egen träning hemma och en avstickare till Stockholm med Matilda. Första veckan i augusti bjöd på några mycket trevliga dagar i Orsa, där jag och Emil fick bra träning och superservice av Anna och hennes föräldrar. Var väldigt skönt att bryta av den intensivare inneträningen med främst långa och lugna pass ute.
210718
Mycket träning på egen hand.
Senast var jag på väg till årets första läger i Torsby, vilket blev en speciell historia. Robin började känna sig rejält dålig under första dagen, så efter negativt Corona-test och ingen bättre känsla nästa dag så fick han rulla hemåt. Jag kunde dock stanna några dagar, då Emil ryckte in som vikarie för kapten Uusitalo som blev magsjuk när vi skulle åka till Torsby. Emil fick således byta busskörning mot att vara guide, därmed kunde jag få ett fyra dagars läger. Tydligt hur viktigt det blir med back-ups, Det blev inte de sjuk planerade dagarna, men väl fyra istället för noll, så jag väldigt glad för det.
210613
Dags för läger.
Jaha, då var jag här igen. De två första träningsveckorna är lagda till handlingarna och det känns stabilt bättre. Den höga puls jag brukar få i början när kroppen inte är igång och alla system som jag inte kan namnen på varit satta på pause, börjar återgå mot det normala. Träningen har mest bestått av lugna pass, förutom i måndags då det blev lite hårdare löpning på bana, samt en timme A2-A3-löpning med stavar på bandet i fredags. Värmen har stundtals varit tropisk under de här veckorna, vilket jag normalt inte brukar gilla, men som nu har gått väldigt bra. Mycket sportdryck, R2 och överlag bra med energi kanske inte helt oväntat skulle kunna vara en anledning.
210603
Igång igen.
Hej och halloj, nu är jag med i matchen igen. Efter fyra veckor där jag nog gjorde mindre träning än jag brukar under dessa perioder så känns det riktigt kul att nu vara tillbaka. Kan inte minnas när det känts så här kul att dra igång ett nytt år. Jag brukar tycka om det, men i år är något speciellt. Kan bero på att förra året var som det var, saker börjar lätta upp och nästa vinter stundar både ett VM och Paralympics. Samtidigt är landslagsverksamheten som dag och natt jämfört med tidigare, plus att det ser bättre ut på guidefronten än någonsin. Mycket positivt som ni hör, vilket naturligt påverkar motivationen, och motivation slår klass brukar de väl säga 😉
210520
Semestrar på.
Här är det bara lugna gatan. Har tränat ytterst sparsamt de senaste 2,5 veckorna, såsom det brukar bli för mig under den här lugnare perioden, och så jag tycker det ska vara. Visst kan de första riktiga träningsveckorna då ibland bli lite av en chock, men på en säsongs sikt tror jag att ett rejält break är den bästa investeringen. När jag menar lite träning så har det inneburit cirka två styrkor i veckan och två löpningar som inte varit längre än en timme, ett hårdare pass har jag rivit av.
210506
Summering träningsåret 2020-2021.
Summerar träningsåret lite kort. Började vecka 18 förra året, alltså den 4:e maj 2020 och slutade i söndags. Antalet timmar blev 772:10 ex styrka. Huruvida styrketräningen ska räknas in i timantalet brukar vara ett hett diskuterat ämne, men för mig handlar det här sättet att räkna om att jag alltid gjort så och inte ser någon idé till att ändra. Jag lägger trots det relativt mycket tid på styrketräning, inte för att bli maximalt starkare, utan det handlar uteslutande om bål, balans och liknande. Styrkepassen brukar vara 75-90 min långa, där en del av passet är hårdare, medan resterande del fokuserar på komplexare övningar. Gjorde faktiskt precis 100 styrkepass det här året, många av dessa under Kristinas noggranna övervakning.
Vidare hade jag drygt 92 timmar intervalltid, samtidigt låg de flesta veckor mellan 15-18 timmar. Sällan över 20, men inte heller ofta under 15.
Eftersom det varit få tävlingar i år så har det blivit mycket fokus på kontinuitet i träningen och långa pass. En annan sak som bidraget till mängden är att jag tränat på under hela april, en månad som oftast är ”semestermånad”. Vila från den planerade träningen har jag istället nu i maj, varför man skulle kunna säga att det blir lite fel i bokföringen. Hade jag gjort som vanligt hade jag kanske landat runt 730.
210429
Vårträning.
Hej och hopp!
Några dagar i Åre för att bryta av konstsnöslingorna här hemma, och vilka dagar. 2:30 timmar skate i Björnen i tisdags, både på de nypistade spåren och skaren, dröm. Ullådalen ligger högre så har mer snö och bjöd om möjligt på ännu finare förhållanden under eftermiddagen. En god middag och så var den dagen komplett. Till onsdagen hade det kommit någon CM snö och spåren var nykörda. Brett, fint och rejäl kupering gav ett riktigt bra intervallpass i den fria tekniken. Ett eftermiddagspass innan vi styrde hemåt. Idag har jag kört rullskidor på bandet, imorgon blir det sista skidpasset på stadion samt styrketräning och på lördag stänger jag träningsåret 2020-2021 med tre släta timmar.
210426
Tävlingssäsongen 2020-2021.
Tänkte försöka summera säsongen som gått sett ur ett tävlingsperspektiv. Ett år av träning och tävling kan dissekeras hur mycket som helst, men det som oftast ändå avgör vad som ska stå på sista raden, är resultaten. Långt inlägg väntar, så håll i er.
Såklart vet alla att den här säsongen varit speciell. Som jag tidigare skrivit så ställdes alla våra världscuper och VM in i november, medan det i januari blev klart att det ändå skulle bli två världscupveckor i mars. Som om inte det vore nog så kom sju av säsongens tio tävlingar på tio dagar. Hur som helst, nu kör vi.
Som för alla andra så var sommar och höst något osäkra, då det var oklart hur säsongen skulle se ut. För mig gick det ändå bra att hålla motivationen, och redan i slutet av oktober var det dags för tävlingspremiär.
Vi var i Idre på läger, och jag och Robin tog möjligheten att delta i Tjuvstarten som Falun Borlänge arrangerade. Delar av Sverigeeliten var på plats och gjorde upp i 10 klassiskt på lördagen och samma distans i skate på söndagen. Lördagens klassiska lopp stakade jag, hade en mycket stabil känsla och nöjd med resultatet. Söndagens lopp gick i skate, där kroppen var trött och lite energilös, samtidigt som jag tyckte jag åkte dåligt tekniskt. Kul att köra ”vanliga tävlingar”, slå en del av de som ställde upp samt att få en rekordtidig tävlingspremiär på snö.
Under november och december körde jag några träningstävlingar på hemmaplan, främst arrangerade av min klubb Östersunds SK. Tre stycken sprintar, där jag tycker två var riktigt bra, en klassisk och en skate. Nyttigt att få köra heat med andra, då växer hornen extra, samtidigt som både jag och Robin måste vara mer på tå.
210422
Klar med skolan och vårträning.
I mitten på januari gjorde jag min sista tenta och fick den godkänd någon vecka senare. Gick smidigt att ansöka om examen, så ytterligare någon vecka efter var det klart. Var alltså några månader sedan, har bara inte blivit att jag skickat in något om det här, En magister i business administration har jag nu i alla fall. När det var som mest tävlande under vintern så skippade jag ibland några kurser, det gjorde att de fyra åren tog fem och ett halvt år, känns på ett sätt som en lång tid, men också inte allt för länge sedan nollningen då allt började. Jag tycker plugg har gått väldigt smidigt att kombinera med idrotten, men nu är den tiden över, så vi får se vad som nu händer. Jag ska i alla fall inte göra mycket annat än skidåkning fram till mars nästa år, för att ge Paralympics en rejäl chans. Sedan får vi se, är ju omöjligt att ha ett vanligt jobb om jag ska satsa på den här nivån, också svårt att kombinera med deltidsjobb, även om det på ett sätt kanske skulle vara nyttigt. Hur som helst, nu är det Peking som gäller, sedan får vi se. Hur jag än tänker så känns det skönt att ha fyra års utbildning i bagaget. Måste till sist bara skicka en stor ros till Mittuniversitetet och möjligheten att kombinera studier och idrott. Ekonomprogrammet med Anna Sörensson i spetsen har varit helt fantastiska på alla sätt när jag exempelvis behövt läsa i lite annan ordning eller liknande. Fått många kompisar, ifrån både Sverige och utomlands, många fina minnen, alltså på många sätt väldigt glad att en skoltrött 20-åring under våren 2015 bestämde sig för att klicka i en ansökan till universitetet.