Juldagsbandy med det gamla Frösön.
27/12-2018

Efter sista tävling i Finland var det en trött kropp och ett trött huvud. Fem tävlingar på åtta dagar är både tufft fysiskt, men kanske framförallt mentalt, tycker dessutom att jag kanske inte helt oväntat blir lite extra påverkad i början av säsongerna. Så efter Vuokatti följde några träningsmässigt lugnare dagar, där jag bland annat hann stanna till och hälsa på Matildas släkt uppe i norr. Nu är jag dock tillbaka hemma och har en period med ganska mycket träning, innan nästa Världscup drar igång här på hemmaplan den 12 januari.

Julen var lugn här hemma, men hann även med dubbla pass på julafton, klassiska intervaller med Jerka på morgonen och sedan distans på bandet hemma hos mamma och pappa på kvällen. Vid lunch på juldagen var det dags för den traditionsenliga juldagsbandyn. Då träffas stora delar av gänget från grundskolan och spelar bandy på snö, med innebandyklubbor och innebandyboll, precis som vi gjorde på rasterna när vi var små. Även om det var 8,5 år sedan vi gick ut 9:an så har vi fortfarande lika kul när vi ses, och allt blir lite som då. Vi var klassen som slog 9:orna i idrott när vi själva gick i 6:an, som var rejält stökiga när vi var på det humöret, men som ändå hade 275 i snittbetyg. Som om inte det vore nog, umgicks alla killar och hade roligt tillsammans, alltså bästa klassen att växa upp med, fina år och fina minnen. Harry Potter-pjäsen som urartade i snöbollskrig i klassrumet och historielektionen som slutade i handgemäng mellan axelmakter och allierade, där vattenbomber användes, och bänkar fick agera murbräcka för att inta klassrumet, är bara några av guldkornen från då. Som ni förstår, fanns det tillfällen när de påhittiga individerna i 9A gjorde lärarna galna. Det var hårt men hjärtligt och alla drev med alla, precis som det ska vara och fortfarande är ni vi ses.

Efter fyra dagar med dubbelpass har det idag varit vilodag, välbehövligt och skönt.

23/5-2019

Träning just nu.

Kommit in i ett bra träningsflyt, vilket gör att jag gärna glömt bort skolan och den finansieringskurs jag läser just nu, tänker inte jinxa för mycket, men imorgon är det i alla fall tenta, så upp till bevis då...

Läs inlägget

14/05-2019

Flyter på.

Igång med träningen på riktigt, känns skönt tycker jag även om maj brukar bli lite av en omställningsmånad, från tävlingssäsong och viloperiod, till tuff sommarträning . Både för att stegra träningen, komma igång med de nya saker som jag bestämt inkludera i den samma, men också för att det handlar om att avsluta skolan, få klart med allt runt själva skidåkningen och lite smått och gott.

Läs inlägget

01/05-2019

Kickat igång träningsåret.

April avslutades med en trevlig helg i Göteborg där jag tillsammans med många andra paralympier / olympier var bjuden till Olympiatravets finaler. Bra ordnat av ATG, och intressant att få vara nära en sport jag inte har någon egentlig kunskap om, förutom det jag lärde mig som trogen lyssnare till radiosporten i mina väldigt unga dagar. Efter ett derby i Stockholm och en extra natt där pga flygstrejken, så kom jag i måndags hem och sparkade igång säsongen 2019-2020 med 2X30 min tröskelintervaller på bandet. Igår körde jag sedan ett saftigt styrkepass på morgonen med lite nya inslag, samt uppförsstakning på bandet under eftermiddagen.

Läs inlägget

23/04-2019

Semesterbloggen.

Många skidåkare gör sin sista tävling ungefär vid den här tiden, men för mig blev det en tidig säsongsavslutning. Därför har det blivit lite semesterinfluerat på slutet.

Läs inlägget

12/04-2019

Tack för säsongen 2018/2019!

Dags att summera den absolut bästa säsongen jag haft så här långt, och finns så många att tacka för det. Allt ifrån föräldrar som alltid ställer upp och samarbetspartners som tror på mig, till ledare / vallare och framförallt guider.
För ett år sedan vid den här tiden trodde jag att det kanske inte var möjligt att fortsätta tävla på ett konkurrenskraftigt sätt, då den eviga guidefrågan såg svår ut att lösa.  Men en investering i ett rullskidband, som möjliggjorde hård sommarträning på egen hand och två lyckoträffar i form av att råka stöta på Jerry på gymmet och ett telefonsamtal på vinst och förlust till Emil, vände ett uppseglande mörker till min bästa säsong någonsin. Det blev till slut total världscupseger, två VM-medaljer och kanske störst av allt, jag lyckades för första gången slå Brian McKeever i ett distanslopp.

Läs inlägget

06/04-2019

Semestertider.

Glada dagar just nu. Förra helgen en långhelg i huvudstaden, där jag hann med allt ifrån mat och trevligheter med kusiner och kompisar, till Allsvensk premiär i måndags.
Har sedan dess varit hemma några dagar och försökt göra lite nytta, framförallt genom att strukturera upp en kommande säsong, om en månad när träningen drar igång på riktigt igen ska alla eventuella frågetecken vara uträtade, och har några sådana att jobba med just nu, men jag är hoppfull. I skrivande stund är jag på flygande fot igen, igår kväll landade jag nämligen tyska Bonn.

Läs inlägget

27/03-2019

Piggnar till.

Hade i går äran att få komma och hälsa på hos Naturvårdsverket här i Östersund och berätta lite om mitt liv som paraskidåkare och hur vägen varit fram till idag. En syssla jag bara tycker blir roligare och roligare, och som jag gärna gör oftare.

Läs inlägget

19/03-2019

Inget Japan, men total världscupseger.

En lucka i uppdaterandet här, men mycket har hänt, så haka på.

Läs inlägget

02/03-2019

Långsummering VM.

Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

Läs inlägget

22/02-2019

VM så här långt.

Tre tävlingar gjorda och två tävlingar kvar av mitt VM 2019. Milt uttryckt kan vi säga att dagarna här varit en berg och dal bana. Söndagens 10 skate var det jobbigaste jag gjort på så länge, tyckte jag gick ut lagom, men vid första varvning efter 2,5 KM var jag redan helt förstörd. Ledde tydligen då och var tvåa halvvägs, men sedan rasade jag till femma. Förvånad att jag inte var längre efter och tappade mer, det tillsammans med att jag är väldigt stolt över min mentala insats och att jag ändå höll ihop det ”så pass bra” och kom i mål var dagens två ljusglimtar.

Läs inlägget