Dags att motbevisa min filosofiska sida.
06/12-2018

Under de år jag sysslat med det här har jag börjat utveckla en teori att de som är för starka på sommaren / hösten ofta får sota för det under vinterhalvåret. Såklart är ju en viss förbättring något sommarträningen ska ge, men det här när man i september vill hoppa upp för backarna och ställa av alla, eller ändå råkar göra det trots det inte känns som man tar i, bör få varningsklockorna att klämta. Samma sak brukar gälla de som tar väldigt stora kliv från en säsong till en annan, vintern efter den bra säsongen brukar då tendera att bli avsevärt sämre, till och med jämfört med resultaten före det bra året. Vad detta andra fenomen beror på är svårt att säga, spänns bågen för hårt in i nästa säsong för att nå ytterligare förbättring, är det något mentalt eller fysiskt som inte tillåter för stor utveckling inom en viss period, sådant kan jag inget om, utan jag gör mig bäst när jag spekulerar.

Det här är som sagt bara mina egna iaktagelser, men tycker att jag fått många svar på att de ofta stämmer. Men varför börjar jag surra om det nu då? Jo för att jag själv ligger i ett såkallat partärunderläge emot min egen teori. Har ju gjort en bra sommar / höst och kraftigt åkt ifrån mina egna tider och liknande från föregående år. Dock har det inte berott på att jag känt mig i superform, utan tror mer det beror på lite annan träning, som tex förbättrad kapacitet genom mycket intervaller på bandet och nya guider som givit extra tändvätska.
Hur som haver, när säsongen ska dra igång drar jag på mig en förkylning som gjorde att jag missade Daniel Karlssons minne förra torsdagen. En förkylning som nu inte bara är på bättringsvägen, utan körde idag en kort och lugn vända på skidorna. Sjukdomen blev dock avsevärt mycket segare än vad känslan var från början, så slutade med åtta dagar utan träning, och nästa onsdag börjar världscupen, ja ni förstår själva. Så nu gäller det att försöka motbevisa min egen teori, och även om tävlingarna i Vuokatti kanske inte blir någon dans på rosor, så vill jag känna att jag blivit en bättre skidåkare och inte bara något som var på väg att börja blomma, men som inte slog ut. Dags att knyta näven i fickan som di lärde hade sagt: se till att omkullkasta mina egna observationer. Känner att jag blir extra sugen på det när jag skriver ner det, är det kanske därför jag vill blogga ut det här, för att tagga igång mig, det vet jag inte, framtiden får utvisa den saken.

12/04-2019

Tack för säsongen 2018/2019!

Dags att summera den absolut bästa säsongen jag haft så här långt, och finns så många att tacka för det. Allt ifrån föräldrar som alltid ställer upp och samarbetspartners som tror på mig, till ledare / vallare och framförallt guider.
För ett år sedan vid den här tiden trodde jag att det kanske inte var möjligt att fortsätta tävla på ett konkurrenskraftigt sätt, då den eviga guidefrågan såg svår ut att lösa.  Men en investering i ett rullskidband, som möjliggjorde hård sommarträning på egen hand och två lyckoträffar i form av att råka stöta på Jerry på gymmet och ett telefonsamtal på vinst och förlust till Emil, vände ett uppseglande mörker till min bästa säsong någonsin. Det blev till slut total världscupseger, två VM-medaljer och kanske störst av allt, jag lyckades för första gången slå Brian McKeever i ett distanslopp.

Läs inlägget

06/04-2019

Semestertider.

Glada dagar just nu. Förra helgen en långhelg i huvudstaden, där jag hann med allt ifrån mat och trevligheter med kusiner och kompisar, till Allsvensk premiär i måndags.
Har sedan dess varit hemma några dagar och försökt göra lite nytta, framförallt genom att strukturera upp en kommande säsong, om en månad när träningen drar igång på riktigt igen ska alla eventuella frågetecken vara uträtade, och har några sådana att jobba med just nu, men jag är hoppfull. I skrivande stund är jag på flygande fot igen, igår kväll landade jag nämligen tyska Bonn.

Läs inlägget

27/03-2019

Piggnar till.

Hade i går äran att få komma och hälsa på hos Naturvårdsverket här i Östersund och berätta lite om mitt liv som paraskidåkare och hur vägen varit fram till idag. En syssla jag bara tycker blir roligare och roligare, och som jag gärna gör oftare.

Läs inlägget

19/03-2019

Inget Japan, men total världscupseger.

En lucka i uppdaterandet här, men mycket har hänt, så haka på.

Läs inlägget

02/03-2019

Långsummering VM.

Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

Läs inlägget

22/02-2019

VM så här långt.

Tre tävlingar gjorda och två tävlingar kvar av mitt VM 2019. Milt uttryckt kan vi säga att dagarna här varit en berg och dal bana. Söndagens 10 skate var det jobbigaste jag gjort på så länge, tyckte jag gick ut lagom, men vid första varvning efter 2,5 KM var jag redan helt förstörd. Ledde tydligen då och var tvåa halvvägs, men sedan rasade jag till femma. Förvånad att jag inte var längre efter och tappade mer, det tillsammans med att jag är väldigt stolt över min mentala insats och att jag ändå höll ihop det ”så pass bra” och kom i mål var dagens två ljusglimtar.

Läs inlägget

10/02-2019

Mot VM imorgon.

Ytterligare några dagar här hemma, där jag fått in några riktigt hårda intervaller och däremellan riktigt lugn träning. Efter sjukdomen inför de första tävlingarna kom jag snabbt tillbaka, men den här gången har det varit lite segare. Då hade jag en hel sommar och höst i ryggen, men nu under säsong och hårda tävlingsperioder är grunden lite sämre, så den här sjukdomen kanske kostade lite mer. Inget att fundera mer på nu, bara att åka allt jag kan om en vecka och försöka vara smart på vägen dit.

Läs inlägget

06/02-2019

Årets manliga idrottare på Parasportgalan.

Paragalan i söndags, jag bestämde mig för att inte åka ner och istället vara hemma och ladda för VM. Glad för utmärkelsen jag fick i den fina konkurrensen. Kör på den politiskt korrekta klyschan ”ingen nämnd, ingen glömd”, när det kommer till att tacka alla som gjort den här satsningen möjlig, men familj, guider och sponsorer som stöttat i vått och torrt måste ändå nämnas.

Läs inlägget

30/01-2019

Trött huvud, trött kropp och sjuk.

Var en trött kille efter tävlingarna här hemma. Både fysiskt då jag gick fem tuffa lopp på sju dagar, men också mentalt. Brukar vara trött i huvudet efter vilken tävlingsvecka som helst, och blir ju såklart en del extra när det tävlas på hemmasnö. Efter tävlingarna var det ganska fullt upp, först med en filminspelning för Toyota och sedan ner till Stockholm för magnetröntgen av min rygg, passade då även på att gå på idrottsgalan, eftersom jag hade äran att bli inbjuden. Summa summarum, kanske lite tufft program, så fick dra i handbromsen gällande träningen några extra dagar, blev fyra dagar med total vila, var verkligen helt slut.

Läs inlägget

17/01-2019

Hemmaplan.

Fyra tävlingar på fem dagar och en trött kropp idag. Nu återstår bara en tävling här hemma, innan det är dags för lite vila och fullt fokus mot VM. För egen del har allt gått över förväntan, och tre segrar ger såklart extra självförtroende inför resten av säsongen. Jerry och Emil har stått för superinsatser, så glad att jag har sådana guider, som inte bara kan åka skidor fort, utan även ger mig trygghet där ute i banan.

Läs inlägget