Dags att motbevisa min filosofiska sida.
06/12-2018

Under de år jag sysslat med det här har jag börjat utveckla en teori att de som är för starka på sommaren / hösten ofta får sota för det under vinterhalvåret. Såklart är ju en viss förbättring något sommarträningen ska ge, men det här när man i september vill hoppa upp för backarna och ställa av alla, eller ändå råkar göra det trots det inte känns som man tar i, bör få varningsklockorna att klämta. Samma sak brukar gälla de som tar väldigt stora kliv från en säsong till en annan, vintern efter den bra säsongen brukar då tendera att bli avsevärt sämre, till och med jämfört med resultaten före det bra året. Vad detta andra fenomen beror på är svårt att säga, spänns bågen för hårt in i nästa säsong för att nå ytterligare förbättring, är det något mentalt eller fysiskt som inte tillåter för stor utveckling inom en viss period, sådant kan jag inget om, utan jag gör mig bäst när jag spekulerar.

Det här är som sagt bara mina egna iaktagelser, men tycker att jag fått många svar på att de ofta stämmer. Men varför börjar jag surra om det nu då? Jo för att jag själv ligger i ett såkallat partärunderläge emot min egen teori. Har ju gjort en bra sommar / höst och kraftigt åkt ifrån mina egna tider och liknande från föregående år. Dock har det inte berott på att jag känt mig i superform, utan tror mer det beror på lite annan träning, som tex förbättrad kapacitet genom mycket intervaller på bandet och nya guider som givit extra tändvätska.
Hur som haver, när säsongen ska dra igång drar jag på mig en förkylning som gjorde att jag missade Daniel Karlssons minne förra torsdagen. En förkylning som nu inte bara är på bättringsvägen, utan körde idag en kort och lugn vända på skidorna. Sjukdomen blev dock avsevärt mycket segare än vad känslan var från början, så slutade med åtta dagar utan träning, och nästa onsdag börjar världscupen, ja ni förstår själva. Så nu gäller det att försöka motbevisa min egen teori, och även om tävlingarna i Vuokatti kanske inte blir någon dans på rosor, så vill jag känna att jag blivit en bättre skidåkare och inte bara något som var på väg att börja blomma, men som inte slog ut. Dags att knyta näven i fickan som di lärde hade sagt: se till att omkullkasta mina egna observationer. Känner att jag blir extra sugen på det när jag skriver ner det, är det kanske därför jag vill blogga ut det här, för att tagga igång mig, det vet jag inte, framtiden får utvisa den saken.

10/02-2019

Mot VM imorgon.

Ytterligare några dagar här hemma, där jag fått in några riktigt hårda intervaller och däremellan riktigt lugn träning. Efter sjukdomen inför de första tävlingarna kom jag snabbt tillbaka, men den här gången har det varit lite segare. Då hade jag en hel sommar och höst i ryggen, men nu under säsong och hårda tävlingsperioder är grunden lite sämre, så den här sjukdomen kanske kostade lite mer. Inget att fundera mer på nu, bara att åka allt jag kan om en vecka och försöka vara smart på vägen dit.

Läs inlägget

06/02-2019

Årets manliga idrottare på Parasportgalan.

Paragalan i söndags, jag bestämde mig för att inte åka ner och istället vara hemma och ladda för VM. Glad för utmärkelsen jag fick i den fina konkurrensen. Kör på den politiskt korrekta klyschan ”ingen nämnd, ingen glömd”, när det kommer till att tacka alla som gjort den här satsningen möjlig, men familj, guider och sponsorer som stöttat i vått och torrt måste ändå nämnas.

Läs inlägget

30/01-2019

Trött huvud, trött kropp och sjuk.

Var en trött kille efter tävlingarna här hemma. Både fysiskt då jag gick fem tuffa lopp på sju dagar, men också mentalt. Brukar vara trött i huvudet efter vilken tävlingsvecka som helst, och blir ju såklart en del extra när det tävlas på hemmasnö. Efter tävlingarna var det ganska fullt upp, först med en filminspelning för Toyota och sedan ner till Stockholm för magnetröntgen av min rygg, passade då även på att gå på idrottsgalan, eftersom jag hade äran att bli inbjuden. Summa summarum, kanske lite tufft program, så fick dra i handbromsen gällande träningen några extra dagar, blev fyra dagar med total vila, var verkligen helt slut.

Läs inlägget

17/01-2019

Hemmaplan.

Fyra tävlingar på fem dagar och en trött kropp idag. Nu återstår bara en tävling här hemma, innan det är dags för lite vila och fullt fokus mot VM. För egen del har allt gått över förväntan, och tre segrar ger såklart extra självförtroende inför resten av säsongen. Jerry och Emil har stått för superinsatser, så glad att jag har sådana guider, som inte bara kan åka skidor fort, utan även ger mig trygghet där ute i banan.

Läs inlägget

11/01-2019

Program för veckan.

Här nedan finns tider för när min klass startar under den kommande veckan, planen är att köra allt förutom stafetten i skidskytte som avslutar kalaset nästa lördag.

Läs inlägget

10/01-2019

Tävling på hemmaplan.

Igår morse körde jag och Jönsson klassiska intervaller, och då började det dyka upp en del andra länder som skulle ut och träna, speciell känsla att de ska göra det här hemma där jag åker varje dag. Eftermiddagen bestod av gym och lätt återhämtningsjogg, och då slog tanken mig att det kändes märkligt att jag idag inte skulle ut och resa för att komma till tävlingsplatsen, utan istället lugnt kunde ta en sovmorgon och mysfrukust.

Läs inlägget

04/01-2019

Snart tävlingsdags igen.

Juletiderna har snurrat på, med bra träning och en hel del lugn och ro. Trots att Jerry varit lite krasslig i veckan har det lösts genom att Gunnar och Robin kunnat hoppa in lite extra, och  har också blivit något extra pass på bandet. Vilken guldinvestering det varit, bra där pappa. Exempelvis hade jag igår ett pass där jag körde 5X5 min löpning med stavar, och där jag låg på maxpuls sista tre minuterna av sista intervallen, bland det värsta jag gjort på mycket länge.

Läs inlägget

27/12-2018

Juldagsbandy med det gamla Frösön.

Efter sista tävling i Finland var det en trött kropp och ett trött huvud. Fem tävlingar på åtta dagar är både tufft fysiskt, men kanske framförallt mentalt, tycker dessutom att jag kanske inte helt oväntat blir lite extra påverkad i början av säsongerna. Så efter Vuokatti följde några träningsmässigt lugnare dagar, där jag bland annat hann stanna till och hälsa på Matildas släkt uppe i norr. Nu är jag dock tillbaka hemma och har en period med ganska mycket träning, innan nästa Världscup drar igång här på hemmaplan den 12 januari.

Läs inlägget

18/12-2018

Sprintseger och skidskyttediskning.

Sprint i söndags, och precis som när vi sprintade klassiskt här för två år sedan så valde jag att staka. En ganska trög prolog tyckte både jag och Jerry, men trots det var vi tvåa, 95/100 efter McKeever, semifinalen gick bättre och vi tog oss vidare utan konstigheter. Vi klev på skidorna 09:30 för att testa banan och nästan fem timmar senare, 14:15 var det dags för final. Det gäller alltså att ha bra uthållighet även i sprint, inte speciellt stor del av de fem timmarna jag är stilla, så en sådan dag tar på. Finalen var vårat bästa lopp, och vi vann faktiskt överlägset före Brian och Holub som hade en tight uppgörelse om andraplatsen. Kändes magiskt att slå Kanada i två av tre lopp och bara vara 13 s efter på fem skate då jag hade en allt annat än pigg dag.
 

Läs inlägget

14/12-2018

10 K och 5 F i Vuokatti.

Efter säsongens två första race, bytte vi igår den gråa och trista finska maten mot en pizza av det större slaget. Skidåkningen är oftast fin här i Finland, men maten ser jag aldrig fram emot, inga smaksensationer direkt...

Läs inlägget