Stark men lite trög.
23/09-2018

Hösten är här på riktigt, vilket märks när temperaturen börjar krypa ner emot fem grader på förmiddagarna. Med det börjar nog de flesta skidåkare känna att säsongen närmar sig. De första ställena lägger ut snö i mitten av oktober, och här i Östersund är vi bara någon vecka efter. Så även om det är ett tag till tävlingspremiärerna, känns det ändå att det drar ihop sig, är ju liksom inte den internationella fotbollens knappa tre månader mellan säsongerna här, så två månader är ju inte allt för länge.

Med min minst sagt annorlunda träningssommar skulle man kunna tro att jag inte är i fas och fysiskt med i matchen, men skulle nog vilja säga att det tackvare bandet är tvärtom. Känner mig efter all min skadeförebyggande träning i gymmet dessutom stark i kroppen, men rappheten känns väl inte topp. Att köra impulser går ganska bra, är mer de hårda intervallerna i riktigt hög fart som går lite trögt. Får jag någon månad till med lite fler hårda pass och lite mer inkörning med guiderna, hoppas jag nosa upp den goda känslan i hög fart. Igår körde jag ett riktigt bra klassiskt intervallpass på bandet, med syfte att låta hjärtat slå mycket. Gick överförväntan och fick successivt höja den fart jag hade planerat att köra på, körde dessutom en extraintervall, så istället för 6X6 min blev det 7 bra intervaller. Så kapaciteten är det som sagt inget fel på, och bättre det, att i september vara stark och lite trög, än att jag är i pangform nu, men saknar uthållighet. I alla fall är det vad jag intalar mig, men det sunda förnuftet är faktiskt även det inne på samma bana. Såklart kommer jag bara för det inte slappna av och lita på att tävlingstrycket kommer, för inget kommer utan hårt jobb och respekt för uppgiften.

23/5-2019

Träning just nu.

Kommit in i ett bra träningsflyt, vilket gör att jag gärna glömt bort skolan och den finansieringskurs jag läser just nu, tänker inte jinxa för mycket, men imorgon är det i alla fall tenta, så upp till bevis då...

Läs inlägget

14/05-2019

Flyter på.

Igång med träningen på riktigt, känns skönt tycker jag även om maj brukar bli lite av en omställningsmånad, från tävlingssäsong och viloperiod, till tuff sommarträning . Både för att stegra träningen, komma igång med de nya saker som jag bestämt inkludera i den samma, men också för att det handlar om att avsluta skolan, få klart med allt runt själva skidåkningen och lite smått och gott.

Läs inlägget

01/05-2019

Kickat igång träningsåret.

April avslutades med en trevlig helg i Göteborg där jag tillsammans med många andra paralympier / olympier var bjuden till Olympiatravets finaler. Bra ordnat av ATG, och intressant att få vara nära en sport jag inte har någon egentlig kunskap om, förutom det jag lärde mig som trogen lyssnare till radiosporten i mina väldigt unga dagar. Efter ett derby i Stockholm och en extra natt där pga flygstrejken, så kom jag i måndags hem och sparkade igång säsongen 2019-2020 med 2X30 min tröskelintervaller på bandet. Igår körde jag sedan ett saftigt styrkepass på morgonen med lite nya inslag, samt uppförsstakning på bandet under eftermiddagen.

Läs inlägget

23/04-2019

Semesterbloggen.

Många skidåkare gör sin sista tävling ungefär vid den här tiden, men för mig blev det en tidig säsongsavslutning. Därför har det blivit lite semesterinfluerat på slutet.

Läs inlägget

12/04-2019

Tack för säsongen 2018/2019!

Dags att summera den absolut bästa säsongen jag haft så här långt, och finns så många att tacka för det. Allt ifrån föräldrar som alltid ställer upp och samarbetspartners som tror på mig, till ledare / vallare och framförallt guider.
För ett år sedan vid den här tiden trodde jag att det kanske inte var möjligt att fortsätta tävla på ett konkurrenskraftigt sätt, då den eviga guidefrågan såg svår ut att lösa.  Men en investering i ett rullskidband, som möjliggjorde hård sommarträning på egen hand och två lyckoträffar i form av att råka stöta på Jerry på gymmet och ett telefonsamtal på vinst och förlust till Emil, vände ett uppseglande mörker till min bästa säsong någonsin. Det blev till slut total världscupseger, två VM-medaljer och kanske störst av allt, jag lyckades för första gången slå Brian McKeever i ett distanslopp.

Läs inlägget

06/04-2019

Semestertider.

Glada dagar just nu. Förra helgen en långhelg i huvudstaden, där jag hann med allt ifrån mat och trevligheter med kusiner och kompisar, till Allsvensk premiär i måndags.
Har sedan dess varit hemma några dagar och försökt göra lite nytta, framförallt genom att strukturera upp en kommande säsong, om en månad när träningen drar igång på riktigt igen ska alla eventuella frågetecken vara uträtade, och har några sådana att jobba med just nu, men jag är hoppfull. I skrivande stund är jag på flygande fot igen, igår kväll landade jag nämligen tyska Bonn.

Läs inlägget

27/03-2019

Piggnar till.

Hade i går äran att få komma och hälsa på hos Naturvårdsverket här i Östersund och berätta lite om mitt liv som paraskidåkare och hur vägen varit fram till idag. En syssla jag bara tycker blir roligare och roligare, och som jag gärna gör oftare.

Läs inlägget

19/03-2019

Inget Japan, men total världscupseger.

En lucka i uppdaterandet här, men mycket har hänt, så haka på.

Läs inlägget

02/03-2019

Långsummering VM.

Kom hem till Sverige i tisdags kväll. Har sedan dess tagit det ganska lugnt med träningen, åkt några korta pass, försökt komma ikapp lite i skolan och skruvat tillbaka tiden så gott det går. Det senare har fungerat bra, har lyckats boka in mig på tidiga morgonaktiviteter, så trots att jag är morgontrött efter 2,5 veckor med kanadensisk tid så har jag fått bita ihop och kliva upp. Extra viktigt att ställa tillbaka tiden snabbt den här gången, för redan nästa lördag åker vi till Japan för sista världscupen och då är tiden åtta timmar åt andra hållet..
 

Läs inlägget

22/02-2019

VM så här långt.

Tre tävlingar gjorda och två tävlingar kvar av mitt VM 2019. Milt uttryckt kan vi säga att dagarna här varit en berg och dal bana. Söndagens 10 skate var det jobbigaste jag gjort på så länge, tyckte jag gick ut lagom, men vid första varvning efter 2,5 KM var jag redan helt förstörd. Ledde tydligen då och var tvåa halvvägs, men sedan rasade jag till femma. Förvånad att jag inte var längre efter och tappade mer, det tillsammans med att jag är väldigt stolt över min mentala insats och att jag ändå höll ihop det ”så pass bra” och kom i mål var dagens två ljusglimtar.

Läs inlägget