Ner och vända.
21/08-2018

Här kommer ett inlägg på den inte allt för frekvent uppdaterade bloggen. Borde verkligen skriva oftare, både för att jag tycker det är kul att skriva, men såklart också för att sprida  mitt gospel, vad jag sysslar med på dagarna och så där.

Den här sommaren har dock varit tuff ur skidsynpunkt. Jag har haft det jättebra vid sidan om träningen, men alla pass på egen hand inne på bandet i 30 graders värme och ovissheten om framtiden som smyger sig på när guidningen inför nästa säsong inte är klar, har gjort att skrivlusten uteblivit. Det finns så många tankar, funderingar och kängor jag skulle vilja dela ut, men håller väl lite på de godbitarna. Men är man 24 år, har varit med på tre Paralympics, tagit medalj på varje och kan ta många till, borde det kanske finnas ett större intresse att från vissa håll försöka skapa förutsättningar för att så ska bli fallet. Eller är det kanske rimligt att idrottaren inom ett parasportförbund, som i mitt fall behöver en guide, ska söka, anställa och avlöna guiden (den faktor som gör att jag kan tävla) på egen hand? Vad kostar det att träna upp en ny idrottare till samma kapacitet som den jag har? Ska parasporten vara elit eller ska den vara en social verksamhet utan resultatkrav? Ja, som ni hör är frågorna många och svaren få, jag vet i alla fall var jag står och där står jag kvar.
 
Som ni förstår, jag har haft fullt upp med mig själv i sommar. För att orka hålla i träningen och fortsätta jobba och hoppas att få till en vändning. Att göra de där tretimmarspassen på bandet har varit tuffa fysiskt, men framförallt psykiskt, då jag inte har vetat vad de egentligen ska leda till. Har liksom inte haft ork att skriva och låtsas som att allt är guld och gröna skogar för så är inte fallet. Det lilla landslag som finns inom skidåkningen är just nu på läger i Torsby, men inte jag, eftersom jag inte har någon guide för det. Istället öser jag på med egen träning här hemma och gör allt för att kravla mig ur den här situationen, så jag får mäta mig med Chockhlaev, Holub och McKeever några vintrar till.
 
Ibland måste man ner och vända, så är det

11/01-2019

Program för veckan.

Här nedan finns tider för när min klass startar under den kommande veckan, planen är att köra allt förutom stafetten i skidskytte som avslutar kalaset nästa lördag.

Läs inlägget

10/01-2019

Tävling på hemmaplan.

Igår morse körde jag och Jönsson klassiska intervaller, och då började det dyka upp en del andra länder som skulle ut och träna, speciell känsla att de ska göra det här hemma där jag åker varje dag. Eftermiddagen bestod av gym och lätt återhämtningsjogg, och då slog tanken mig att det kändes märkligt att jag idag inte skulle ut och resa för att komma till tävlingsplatsen, utan istället lugnt kunde ta en sovmorgon och mysfrukust.

Läs inlägget

04/01-2019

Snart tävlingsdags igen.

Juletiderna har snurrat på, med bra träning och en hel del lugn och ro. Trots att Jerry varit lite krasslig i veckan har det lösts genom att Gunnar och Robin kunnat hoppa in lite extra, och  har också blivit något extra pass på bandet. Vilken guldinvestering det varit, bra där pappa. Exempelvis hade jag igår ett pass där jag körde 5X5 min löpning med stavar, och där jag låg på maxpuls sista tre minuterna av sista intervallen, bland det värsta jag gjort på mycket länge.

Läs inlägget

27/12-2018

Juldagsbandy med det gamla Frösön.

Efter sista tävling i Finland var det en trött kropp och ett trött huvud. Fem tävlingar på åtta dagar är både tufft fysiskt, men kanske framförallt mentalt, tycker dessutom att jag kanske inte helt oväntat blir lite extra påverkad i början av säsongerna. Så efter Vuokatti följde några träningsmässigt lugnare dagar, där jag bland annat hann stanna till och hälsa på Matildas släkt uppe i norr. Nu är jag dock tillbaka hemma och har en period med ganska mycket träning, innan nästa Världscup drar igång här på hemmaplan den 12 januari.

Läs inlägget

18/12-2018

Sprintseger och skidskyttediskning.

Sprint i söndags, och precis som när vi sprintade klassiskt här för två år sedan så valde jag att staka. En ganska trög prolog tyckte både jag och Jerry, men trots det var vi tvåa, 95/100 efter McKeever, semifinalen gick bättre och vi tog oss vidare utan konstigheter. Vi klev på skidorna 09:30 för att testa banan och nästan fem timmar senare, 14:15 var det dags för final. Det gäller alltså att ha bra uthållighet även i sprint, inte speciellt stor del av de fem timmarna jag är stilla, så en sådan dag tar på. Finalen var vårat bästa lopp, och vi vann faktiskt överlägset före Brian och Holub som hade en tight uppgörelse om andraplatsen. Kändes magiskt att slå Kanada i två av tre lopp och bara vara 13 s efter på fem skate då jag hade en allt annat än pigg dag.
 

Läs inlägget

14/12-2018

10 K och 5 F i Vuokatti.

Efter säsongens två första race, bytte vi igår den gråa och trista finska maten mot en pizza av det större slaget. Skidåkningen är oftast fin här i Finland, men maten ser jag aldrig fram emot, inga smaksensationer direkt...

Läs inlägget

10/12-2018

Inför säsongsstart, så fungerar det.

På onsdag drar vår världscupcirkus igång med 10 klassiskt i finska Vuokatti och här nedan följer några små punkter att ha med sig in i säsongen:
 

Läs inlägget

10/12-2018

Första fartpasset och Vuokatti imorgon.

Har haft några dagar med väldigt lugn träning för att komma igång efter förkylningen, men idag var det dags för intervaller. Har ju snöat typ tre decimeter senaste dygnet, och det är ju fantastiskt, men gör också att det gick ganska tungt. Var dock förvånansvärt fint eftersom spårgänget hade varit ute, vilka förhållanden de har fixat till sedan snön lades ut, ren och skär världsklass. Blev tidig start på passet för att hinna vara klara till skidskyttarna drog igång sin Sverige cup som körts här i helgen. Vi använde deras 2,5 KM-slinga och startade borta på stadion och gick i mål på toppen av Granrisbacken, tog ungefär fyra min och fem vändor körde vi. Känslan var över förväntan, farten kändes ganska bra, men som vanligt tycker jag att jag blir extra trött och lite extra stum i benen när jag kör första hårda passet efter längre sjukdom.

Läs inlägget

06/12-2018

Dags att motbevisa min filosofiska sida.

Under de år jag sysslat med det här har jag börjat utveckla en teori att de som är för starka på sommaren / hösten ofta får sota för det under vinterhalvåret. Såklart är ju en viss förbättring något sommarträningen ska ge, men det här när man i september vill hoppa upp för backarna och ställa av alla, eller ändå råkar göra det trots det inte känns som man tar i, bör få varningsklockorna att klämta. Samma sak brukar gälla de som tar väldigt stora kliv från en säsong till en annan, vintern efter den bra säsongen brukar då tendera att bli avsevärt sämre, till och med jämfört med resultaten före det bra året. Vad detta andra fenomen beror på är svårt att säga, spänns bågen för hårt in i nästa säsong för att nå ytterligare förbättring, är det något mentalt eller fysiskt som inte tillåter för stor utveckling inom en viss period, sådant kan jag inget om, utan jag gör mig bäst när jag spekulerar.

Läs inlägget

30/11-2018

Småkrasslig, så ingen tävlingspremiär igår.

Igår kväll gick Daniel Karlssons minne av stapeln här hemma på skidstadion i Östersund, en tillställning som brukar bjuda på riktigt vassa startfält. Det ska också sägas att det inte bara är en fin kvällstävling och en bra genomkörare, utan Östersunds SK:s tanke att hedra en klubbmedlem och kille som lämnade jordelivet alldeles för tidigt är vacker, och något i alla fall jag hade uppskattat ifrån himlen.

Läs inlägget