Roman om den senaste veckan.
24/03-2018

Mycket känslor sedan förra gången jag skrev. Ville avsluta snyggt på 10 KM och det är ju bara att lägga sig platt och säga att så inte blev fallet.

Med tanke på förhållandena där borta, känslan i min stakning och att jag trodde min rygg skulle må bättre av att inte åka med fäste så började jag sista dagarna mer och mer halka in på att staka 10:an. När vi kom till stadion på morgonen var det stenhårt och jag börjad tvivla, men snabbt började det bli mer sockrigt och efter svår beslutsångest valde jag ändå att staka, rätt val skulle det visa sig. Trots att jag inte tyckte jag gick ut hårt ledde jag redan från start och efter ett varv, samtidigt började det bli varmare och de andras fästvalla försämrade deras glid allt mer. Sedan hände det som inte ska hända. Kom från en kurva utan spår och skulle ta det klassiska spåret i den ganska snabba nerförsbacken som kom efter. Trodde jag hade korsat spåret och var på väg ut från banan på vänster sida, så jag höll lite höger, vilket var väldigt fel. Det gick fort och blåste mycket så jag hörde inte Johannes, vilket fungerar en stund om jag har spåret, men nu hade jag inte det och trodde jag var på fel sida. En ögonblicksmiss av mig som garanterat kostade en medalj och kanske till och med ett guld. Sådana här saker är dock en del av leken och resultatlistan skrivs inte efter 6 KM utan efter 10, och så långt tog inte jag mig den där dagen, men det gjorde de andra.
Min egna åsikt är att jag brände två medaljer i Sydkorea, ryggen som strulat under vintern var på något sätt ändå en sak, mer ledsen efter det. Krashen var dock något annat, en sak jag inte brukar göra, jag brukar normalt sätt vara bra utför och inte göra sådana här strulsaker som andra åkare på vår cirkus ibland bjuder på. Nu ramlade jag inte, utan åkte ur banan, hur som helst spelar inte det någon roll nu, det är gjort och jag får lära mig inför framtiden. Finns säkert tusen saker att skylla på, om inte annat kan jag prata om otur, men till största del tror jag en sådan undanflykt bara handlar om att ljuga för sig / mig själv. Jag måste bli bättre för att inte hamna i sådana här situationer, punkt slut.
 
 
En sträckt ljumske, ett sargat knä, demolerat ansikte och sår i munnen blev istället för medalj outputen från förra lördagen. Skador som inte var värre än att jag nu en vecka senare tycker det är lite jobbigt att äta, då det svider och att ljumsken är lite stel i vissa lägen, det kunde gått värre.
 
Har varit skönt att få komma hem till sitt eget och träffa kompisar och familj. Nu ska jag försöka få till några veckor med bra träning på den fortfarande djupa snön innan jag tar lite semester och sedan på riktigt tar fart mot VM och världscup på hemmaplan under nästa vinter.
Till slut, tack för alla fina ord i både med- och motgång under de här veckorna, verkligen något jag uppskattat.

18/04-2018

Förkylning och slut på säsongen.

Tio dagar utan fysisk aktivitet var det länge sedan jag hade, men det har varit ett faktum den senaste dryga veckan. Jag är inte speciellt ofta sjuk och förkyld, men förra helgen drog jag på mig något segt och rejält. Var sängliggande några dagar, och sedan har den inte riktigt velat ge med sig. Det mentala är en stor faktor i idrott, även för att hålla sig frisk. Kommer hem och släpper taget efter säsongen i allmänhet och Paralympics i synnerhet, då slår sådana här saker till med full kraft. Idag har jag dock varit ute på en kort skidåkning, skönt med lite luft och rörelse.

Läs inlägget

04/04-2018

En skön påsk.

Har nu haft två veckor här hemma efter allt som varit, och det har varit skönt att få landa lite. Normalt sätt är april den träningsmässigt absolut lugnaste månaden för skidåkare, men då det fortfarande är vinter här uppe och det kommer att gå att få fin skidåkning många veckor till så har jag gjort lite ändringar i år. Har därför tränat bra sedan förra måndagen, något jag tänker fortsätta med ett antal veckor till, innan maj blir mer av en semestermånad. Fick exempelvis ihop 16,5 timmars skidåkning med tre rejäla tröskelpass förra veckan, och på det två styrkepass, en nivå jag tänker hålla nu fram till ”semestern”.

Läs inlägget

24/03-2018

Roman om den senaste veckan.

Mycket känslor sedan förra gången jag skrev. Ville avsluta snyggt på 10 KM och det är ju bara att lägga sig platt och säga att så inte blev fallet.

Läs inlägget

16/03-2018

Ska försöka avsluta snyggt.

En skidskyttetävling som var tänkt som formtoppare, besvikelse på 20 skate och en bra sprint är facit så här långt.
 

Läs inlägget

09/03-2018

Imorgon börjar det och ryssläget.

En vecka här i Paralympicsbyn nu. Har hunnit åka banorna en del, köra ett testrace, bo in mig och äta all mat som finns här några gånger. Första gången jag är med om att alla paralympier bor i samma by. Under tidigare spel har vi varit separerade på grund av längre avstånd mellan arenorna, så kul att nu få bo tillsammans med hela svenska laget.

Läs inlägget

28/02-2018

Vår tur.

OS är slut och lite tomt för mig under mina tidiga mårnar. Men att OS är slut betyder också att det nu är dags för oss att åka dit bort. Imorgon lyfter vi och på grund av tidsskillnaden så landar vi inte i Sydkorea förrän fredag morgon. Känns skönt att  få åka och att det börjar närma sig, för senaste månaden har mest känts som jag väntat och väntat och väntat.

Läs inlägget

21/02-2018

I en annan tidszon.

Träningen, livet och väntan flyter på här hemma. Har som sagt börjat ställa om tiden så jag ligger några timmar bättre i fas när jag kommer till Sydkorea nästa fredag. Sedan förra måndagen är det uppstigning 04:00 och sängdags runt 7. Så är inte den socialaste versionen av mig själv just nu, ligger fel i tid jämfört med alla andra, tränar, äter och sover när ingen annan gör det. Trivs dock ganska bra med min tidiga kopp kaffe för att vakna till och och de OS-grenar jag normalt sätt inte kollar på så mycket. Slope style där vid 04:30 är min nya grej, och ger dessutom lite nostalgiska minnen till när vi som barn gjorde alla de där tricken på stutsmatta, fast i mindre format såklart. Känner att alla sådana här saker får mig att förstå att det drar ihop sig och att modet börjar komma på riktigt. Nu är det bara sista dagarna av lite tuffare träning kvar innan det är dags att börja släppa upp ännu mer. Är just nu inne i en period med halvmycket träning, fast bra kvalitet. Fokuset ligger på att köra sig riktigt trött på de hårda passen, för att på så sätt börja hitta formen och mjölksyratåligheten.

Läs inlägget

13/02-2018

Hemma med totalseger i världscupen.

Sista två tävlingarna i Finland var sprint skate i torsdags och 20 klassiskt i fredags. Sprinten var väl ingen toppdag, där både jag och Johannes hade saker att slipa på, medan 20 klassiskt var en stabil tävling. Låg trea i världscuptotalen inför Vuokatti, och eftersom ryssarna inte dök upp där så seglade jag ifrån och vann ganska klart. Tråkigt att alla inte var där så vi fick göra upp om det, samtidigt kan jag inte göra mer än mitt eget. Så kul med totalsegern för andra året i rad, även om det är av mindre betydelse ett sådant här år.

Läs inlägget

06/02-2018

När verkligheten överträffar känslan.

Min kropp är till 100 procent i Finland, men känner att huvudet är på andra sidan jorden och fem veckor framåt i tiden, trots detta är det viktigt att leva i nuet och göra klart de resterande förberedelserna.
10 skate idag.

Läs inlägget

2/02-2018

H&M plus annat.

I höstas fick jag äran att bli inbjuden till H&M för att fotas med Paralympics- och OS-kläderna. En trevlig förmiddag på alla sätt, och nu är bilderna dessutom ute i eten. Sedan vet ju alla att jag alltid kört och kommer fortsätta att köra Craft när det kommer till alla kläder i min träning, så även i Sydkorea.
 

Läs inlägget